onsdag 21 maj 2008

Var andra världskriget värt priset?

Postad: 11 maj 2005
1:00 a.m. Eastern


Av Patrick J. Buchanan
© 2008 Creators Syndicate Inc.



I debatten mellan Bush och Putin om andra världskriget, hade Putin den klart svåraste uppgiften. Försvarandes Rysslands meritlista i det ”Stora fosterländska kriget”, uttalade den ryske presidenten: ”Vårt folk försvarade inte bara sitt hemland, de befriade 11 europeiska länder.”

De länderna är, antagligen: Litauen, Lettland, Estland, Polen, Östtyskland, Tjeckoslovakien, Ungern, Rumänien, Bulgarien, Jugoslavien och Finland.

För att utröna huruvida Moskva verkligen befriade de länderna, så kan vi fråga de söner och döttrar till den generation som överlevde befrielse av en röd armé som plundrade, våldtog och mördade sig fram västerut genom Europa. Såsom vid Katynskogen, den armén utrotade de verkliga hjältarna som stred för att bevara sina länders nationella och kristna karaktär.

För Bush, så blev dessa länder inte befriade. ”Medan vi högtidlighåller en seger för sex årtionden sedan, är vi uppmärksamma på en paradox”, han sade:

För en stor del av östra och centrala Europa, medförde seger järnstyret av ett annat imperium. V-E Day markerade fascismens slut, men den gjorde inte slut på förtrycket. Överenskommelsen i Jalta följde den orättfärdiga traditionen av München och Molotov-Ribbentroppakten. Återigen, när mäktiga regeringar förhandlade, var små nationers frihet på något vis umbärlig. [...] Fångenskapen av miljoner i centrala och östra Europa kommer att minnas som en av de största oförrätterna i historien.

Bush berättade den fruktansvärda sanningen om vad som verkligen triumferade i andra världskriget öster om Elbe. Och det var inte frihet. Det var Stalin, århundradets mest avskyvärde tyrann. Där Hitler dödade sina miljoner, mördade Stalin, Mao, Ho Chi Minh, Pol Pot och Castro sina tiotals miljoner.

Leninismen var det 20:e århundradets digerdöd.

Sanningarna som Bush modigt tillkännagav i Riga, Lettland, väcker frågor som för länge var gömda, begravda eller ignorerade.

Om Jalta var ett förräderi av små nationer lika omoraliskt som Molotov-Ribbentroppakten, varför ärar vi Churchill och FDR? Vid Jalta avträdde detta par i hemlighet de små nationerna till Stalin, tillsammans signerande en cynisk ”Declaration on Liberated Europe” som var en monstruös lögn.

När FDR och Churchill överlämnade dessa folk till ett stalinistiskt helvete drivet av ett monster som de växelvis och tillgivet kallade ”onkel Joe” och ”gamle björnen”, varför är de inte i historieböckerna jämsides med Neville Chamberlain, som sålde ut tjeckerna i München genom att lämna över Sudetenland till Tyskland? Sudettyskarna ville åtminstone vara tillsammans med Tyskland. Inga europeiska kristna folk omfamnade någonsin sina sovjetiska tillfångatagare eller stalinistiska quislingar.

Andra frågor väcks. Om Storbritannien uthärdade sex års krig och hundratusentals döda i ett krig som hon förklarade för att försvara polsk frihet, och polsk frihet förlorades till kommunism, hur kan vi säga att Storbritannien vann kriget?

Om västvärlden gick i krig för att hindra Hitler från att dominera Öst- och Centraleuropa, och Öst- och Centraleuropa hamnade under ett tyranni ännu mer avskyvärt, som Bush antyder, vann den västerländska civilisationen kriget?

1938 ville Churchill att Storbritannien skulle strida för Tjeckoslovakien. Chamberlain vägrade. 1939 ville Churchill att Storbritannien skulle strida för Polen. Chamberlain höll med. Vid slutet av kriget som Churchill ville ha och fick, befann sig Tjeckoslovakien och Polen i Stalins imperium.

Hur kan då män utropa Churchill som ”århundradets man”?

Det är sant att amerikanska och brittiska styrkor befriade Frankrike, Holland och Belgien från nazistisk ockupation. Men innan Storbritannien förklarade krig mot Tyskland, behövde inte Frankrike, Holland och Belgien bli befriade. De var fria. De blev invaderade och ockuperade först efter att Storbritannien och Frankrike förklarade krig mot Tyskland – på Polens vägnar.

När man beaktar förlusterna som Storbritannien och Frankrike led – hundratusentals döda, armod, konkurs, slutet för imperierna – var andra världskriget värt priset, med tanke på att Polen och alla de andra nationerna öster om Elbe ändå förlorades?

Om målet för västvärlden var Nazitysklands förgörelse, så var det en ”hejdundrande” framgång. Men varför förgöra Hitler? Om det var för att befria tyskar, så var det inte värt det. Tyskarna röstade trots allt fram Hitler.

Om det var för att hålla Hitler ute från Västeuropa, varför förklara krig mot honom och dra in honom i Västeuropa? Om det var för att hålla Hitler ute från Central- och Östeuropa, så skulle, oundvikligen, Stalin ärva Central- och Östeuropa.

Var det värt att utkämpa ett världskrig för – med 50 miljoner döda?

Kriget som Storbritannien och Frankrike förklarade för att försvara polsk frihet slutade med att göra Polen och hela Öst- och Centraleuropa tryggt för stalinism. Och vid festligheterna i Moskva fanns amerikaner och ryssar på de mest framträdande platserna, leende – inte britter och fransmän. Förståeligt nog.

Ja, Bush har öppnat upp en rejäl burk maskar.



______________________________________________________



Översatt från engelska av Skåneländaren.
Originaltexten skrevs av Patrick J. Buchanan, den återfinns här: http://www.worldnetdaily.com/news/articl...E_ID=44210

Etiketter: