Varför anföll Japan oss?
Patrick J. Buchanan
11/12/01
Av alla dagar som kommer att ”leva i vanära” i amerikansk historia, sticker två ut ur mängden: 11 sep 2001, och 7 dec 1941.
Men varför satte Japan, med en tiondel av vår industriella kraft, i gång ett överraskningsanfall mot den amerikanska flottan vid Pearl Harbor – ett fall av statsterrorism som måste starta ett krig till döds som hon inte kunde vinna? Var de galna? Nej, japanerna var desperata.
För att förstå varför Japan gick till angrepp, måste vi gå tillbaks till första världskriget. Japan hade varit vår allierade. Men när hon försökte inhämta sin andel av bytet vid Versailles, sprang hon in i en hårdnackad Woodrow Wilson.
Wilson motsatte sig Japans anspråk på tyska koncessioner i Shandong, hemort till Konfucius, vilka Japan hade erövrat till ett pris av blod. Tokyo hotade med att lämna förhandlingarna om hon förvägrades vad hon hade blivit lovad av britterna. ”De bluffar inte”, varnade Wilson, medan han kapitulerade. ”Vi gav dem vad de inte borde ha”.
1921, vid Washington Naval Conference, pressade USA britterna till att avsluta deras 20-åriga allians med Japan. Genom att blidka amerikanerna upprörde och alienerade britterna en stolt nation som hade varit en lojal vän.
Japan var nu isolerat, med Stalins ruvande imperium i norr, ett Kina på uppgång i öst och, i söder, västerländska imperiemakter som avskydde och misstrodde henne.
När inbördeskrig bröt ut i Kina, ockuperade Japan under 1931 Manchuriet som en buffertstat. Detta var sättet som européerna hade samlat ihop sina imperier på. Trots detta, var västvärlden ”chockad, chockad” över att Japan skulle ge sig in på en väg av ”aggression”. En japansk diplomat sade: ”Precis när vi har lärt oss spela poker, ändrar de spelet till bridge.”
Japan beslöt sig nu för att skapa i Kina vad britterna hade i Indien – en vidsträckt koloni att exploatera som skulle placera henne bland världsmakterna. 1937, efter en sammanstötning vid Marco Polo-bron nära Peking, invaderade Japan och, efter fyra års strider, inklusive den fruktansvärda Nanjingmassakern, kontrollerade Japan kuststäderna, men inte inlandet.
När Frankrike kapitulerade i juni 1940, gick Japan in i norra Franska Indokina. Och trots att USA inte hade några intressen där, lade vi ett embargo på stål och metallskrot. Efter att Hitler hade invaderat Ryssland i juni 1941, gick Japan in i södra Indokina. FDR beordrade att alla japanska tillgångar skulle frysas.
Men FDR ville inte skära av oljan. Som han sade till sitt kabinett den 18 juli innebar ett embargo krig, eftersom det skulle tvinga ett olje-svultet Japan till att ta kontrollen över oljefälten i Nederländska Indien. Men en utrikesdepartements-advokat vid namn Dean Acheson formulerade sanktionerna på ett sätt ämnat att blockera alla japanska inköp av amerikansk olja. När FDR fick reda på det, i september, kunde han inte backa tillbaka.
Tokyo var nu splittrat mellan ett Krigsparti och ett Fredsparti, med det senare vid makten. Premiärminister Konoe kallade in ambassadör Joseph Grew och erbjöd sig i hemlighet att möta FDR i Juneau eller var som helst i Stilla havet. Enligt Grew var Konoe villig att avstå från Indokina och Kina, förutom en buffertregion i norr för att skydda henne från Stalin, i utbyte mot att USA mäklade fred med Kina och öppnade upp oljeledningen. Konoe sade till Grew att kejsar Hirohito kände till hans initiativ och var redo att beordra Japans reträtt.
Rädd för ett ”andra München”, försmådde Amerika förslaget. Konoe föll från makten och ersattes av Hideki Tojo. Ändå var krig inte oundvikligt. Amerikanska diplomater förberedde att erbjuda Japan ett ”modus vivendi”. Om Japan drog sig ur södra Indokina skulle USA delvis lyfta oljeembargot. Men Chiang Kai-shek blev ”hysterisk”, och hans amerikanske rådgivare, en viss Owen Lattimore, ingrep för att stoppa förslaget.
Stående inför valet mellan imperiets död och att slåss för dess liv, beslöt sig Japan för att ta kontroll över oljefälten i Nederländska Indien. Och den enda styrkan som var kapabel att intervenera var den amerikanska flotta som FDR praktiskt nog hade flyttat från San Diego ut till Honolulu.
Och så anföll Japan. Och så blev hon krossad och tvingad ut ur Vietnam, ut ur Kina, ut ur Manchuriet. Och så föll de till Stalin, Mao och Ho Chi Minh. Och så blev det, att amerikanska pojkar, inte japanska pojkar, skulle dö stridandes mot koreaner, kineser och vietnameser för att försöka blockera aggressionerna hos en barbarisk asiatisk kommunism.
Nu är Japan avväpnat och Kina är en asiatisk jätte vars militär skryter om att driva amerikanerna tillbaka över Stilla havet. Hade FDR träffat prins Konoe hade där kanske inte varit något Pearl Harbor, inget Stillahavskrig, inget Hiroshima, inget Nagasaki, inget Korea, inget Vietnam. Hur många av våra fädrer och onklar, bröder och vänner, hade fortfarande kunnat vara vid liv?
”För av alla sorgsna ord från tunga eller penna, de sorgsnaste är dessa: ’det kunde ha varit’” Några tankar medan Krigspartiet slår på trumman för ett fullskaligt amerikanskt krig mot Irak [originaltexten är från 2001, övers. anm.] och radikal islam.
11/12/01
Av alla dagar som kommer att ”leva i vanära” i amerikansk historia, sticker två ut ur mängden: 11 sep 2001, och 7 dec 1941.
Men varför satte Japan, med en tiondel av vår industriella kraft, i gång ett överraskningsanfall mot den amerikanska flottan vid Pearl Harbor – ett fall av statsterrorism som måste starta ett krig till döds som hon inte kunde vinna? Var de galna? Nej, japanerna var desperata.
För att förstå varför Japan gick till angrepp, måste vi gå tillbaks till första världskriget. Japan hade varit vår allierade. Men när hon försökte inhämta sin andel av bytet vid Versailles, sprang hon in i en hårdnackad Woodrow Wilson.
Wilson motsatte sig Japans anspråk på tyska koncessioner i Shandong, hemort till Konfucius, vilka Japan hade erövrat till ett pris av blod. Tokyo hotade med att lämna förhandlingarna om hon förvägrades vad hon hade blivit lovad av britterna. ”De bluffar inte”, varnade Wilson, medan han kapitulerade. ”Vi gav dem vad de inte borde ha”.
1921, vid Washington Naval Conference, pressade USA britterna till att avsluta deras 20-åriga allians med Japan. Genom att blidka amerikanerna upprörde och alienerade britterna en stolt nation som hade varit en lojal vän.
Japan var nu isolerat, med Stalins ruvande imperium i norr, ett Kina på uppgång i öst och, i söder, västerländska imperiemakter som avskydde och misstrodde henne.
När inbördeskrig bröt ut i Kina, ockuperade Japan under 1931 Manchuriet som en buffertstat. Detta var sättet som européerna hade samlat ihop sina imperier på. Trots detta, var västvärlden ”chockad, chockad” över att Japan skulle ge sig in på en väg av ”aggression”. En japansk diplomat sade: ”Precis när vi har lärt oss spela poker, ändrar de spelet till bridge.”
Japan beslöt sig nu för att skapa i Kina vad britterna hade i Indien – en vidsträckt koloni att exploatera som skulle placera henne bland världsmakterna. 1937, efter en sammanstötning vid Marco Polo-bron nära Peking, invaderade Japan och, efter fyra års strider, inklusive den fruktansvärda Nanjingmassakern, kontrollerade Japan kuststäderna, men inte inlandet.
När Frankrike kapitulerade i juni 1940, gick Japan in i norra Franska Indokina. Och trots att USA inte hade några intressen där, lade vi ett embargo på stål och metallskrot. Efter att Hitler hade invaderat Ryssland i juni 1941, gick Japan in i södra Indokina. FDR beordrade att alla japanska tillgångar skulle frysas.
Men FDR ville inte skära av oljan. Som han sade till sitt kabinett den 18 juli innebar ett embargo krig, eftersom det skulle tvinga ett olje-svultet Japan till att ta kontrollen över oljefälten i Nederländska Indien. Men en utrikesdepartements-advokat vid namn Dean Acheson formulerade sanktionerna på ett sätt ämnat att blockera alla japanska inköp av amerikansk olja. När FDR fick reda på det, i september, kunde han inte backa tillbaka.
Tokyo var nu splittrat mellan ett Krigsparti och ett Fredsparti, med det senare vid makten. Premiärminister Konoe kallade in ambassadör Joseph Grew och erbjöd sig i hemlighet att möta FDR i Juneau eller var som helst i Stilla havet. Enligt Grew var Konoe villig att avstå från Indokina och Kina, förutom en buffertregion i norr för att skydda henne från Stalin, i utbyte mot att USA mäklade fred med Kina och öppnade upp oljeledningen. Konoe sade till Grew att kejsar Hirohito kände till hans initiativ och var redo att beordra Japans reträtt.
Rädd för ett ”andra München”, försmådde Amerika förslaget. Konoe föll från makten och ersattes av Hideki Tojo. Ändå var krig inte oundvikligt. Amerikanska diplomater förberedde att erbjuda Japan ett ”modus vivendi”. Om Japan drog sig ur södra Indokina skulle USA delvis lyfta oljeembargot. Men Chiang Kai-shek blev ”hysterisk”, och hans amerikanske rådgivare, en viss Owen Lattimore, ingrep för att stoppa förslaget.
Stående inför valet mellan imperiets död och att slåss för dess liv, beslöt sig Japan för att ta kontroll över oljefälten i Nederländska Indien. Och den enda styrkan som var kapabel att intervenera var den amerikanska flotta som FDR praktiskt nog hade flyttat från San Diego ut till Honolulu.
Och så anföll Japan. Och så blev hon krossad och tvingad ut ur Vietnam, ut ur Kina, ut ur Manchuriet. Och så föll de till Stalin, Mao och Ho Chi Minh. Och så blev det, att amerikanska pojkar, inte japanska pojkar, skulle dö stridandes mot koreaner, kineser och vietnameser för att försöka blockera aggressionerna hos en barbarisk asiatisk kommunism.
Nu är Japan avväpnat och Kina är en asiatisk jätte vars militär skryter om att driva amerikanerna tillbaka över Stilla havet. Hade FDR träffat prins Konoe hade där kanske inte varit något Pearl Harbor, inget Stillahavskrig, inget Hiroshima, inget Nagasaki, inget Korea, inget Vietnam. Hur många av våra fädrer och onklar, bröder och vänner, hade fortfarande kunnat vara vid liv?
”För av alla sorgsna ord från tunga eller penna, de sorgsnaste är dessa: ’det kunde ha varit’” Några tankar medan Krigspartiet slår på trumman för ett fullskaligt amerikanskt krig mot Irak [originaltexten är från 2001, övers. anm.] och radikal islam.
______________________________________________________
Översatt från engelska av Skåneländaren.
Originaltexten skrevs av Patrick J. Buchanan, den återfinns här:
http://www.theamericancause.org/patwhydidjapan.htm
Översatt från engelska av Skåneländaren.
Originaltexten skrevs av Patrick J. Buchanan, den återfinns här:
http://www.theamericancause.org/patwhydidjapan.htm
Etiketter: Pat Buchanan
upplagd av Skåneländaren
16:32
<< Startsida