Efter paleokonservatismen (II)
Postad av Daniel Larison den 28 april 2008
För nästan två veckor sedan[1] skrev[2] dr Gottfried en behjälplig förtydling av hans tidigare artikel[3] om paleokonservatism, där han uttalade sig utförligt om vissa av de punkter som jag[4] och andra hade ifrågasatt. Efter att ha läst det senare inlägget så håller jag med om att det finns en större distans till GOP bland ”post-paleos”, även om nostalgin för de gamla Reagan-dagarna eller tidigare årtionden i dag inte är så värst stor ens bland paleos, men jag är inte säker på att jag märker de minskade hämningarna när det gäller att diskutera tabu-ämnen. Efter min erkänt begränsade erfarenhet, har det framstått för mig som om de flesta som rättvist skulle kunna beskrivas som ”post-paleo” är mycket mindre intresserade av de flesta ämnen som berör ras och tendensen mot nietzscheansk kritik av någonting, än mindre av kristendomen, tycks för mig vara mycket sällsynt.[5] Dan har redan pratat om detta i Tory Anarchist och fört fram flera viktiga poänger. Dan pekade mot Helen Rittelmeyers kommentar att ”post-paleos” är ”mer postmoderna än förmoderna” i sitt tonfall, och fortsätter med att säga att han tycker de paleokonservativa har blivit ”mer förmoderna” genom åren, men jag måste säga att ganska många traditionella och paleokonservativa också är mer postmoderna på vissa vis, det vill säga mer distanserade och ironiska, än dem som är uppriktigt troende på modernitetens härligheter, må de sedan vara liberaler eller neokonservativa. Det kan finnas en seriös reaktionär någonstans där ute som inte ser den inneboende absurditeten i hans egen position, men jag har aldrig stött på en sådan person. Ingen paleokonservativ har egentligen varit ”förmodern” i sitt tonfall eller budskap, oavsett hur mycket vissa av oss kanske ibland gillar idén om detta, och jag vill tro att tillsammans med en fäbless för romantik och medeltidssvärmeri, som jag sannerligen vet att jag har, att vi skulle medge att våra impulser att vörda tradition, kritisera modern rationalitet eller idealisera vissa historiska perioder alla är produkter av den moderna eran. Det befläckar eller förminskar inte dessa impulser, men vi borde inte låtsas att det ens är möjligt att vara ”förmodern”, som om vi på något vis kunde imitera tidigare århundradens sedvänjor utan självmedvetenheten om att det var precis vad vi gjorde. Bysantinerna som gjorde en stor dygd av mimesis såg inte förändring som någonting annat än degenerering; det fanns inget koncept om historisk förändring som de kunde förlika med ett välordnat universum. Vi har inte lyxen, eller bördan, av reflexiv fientlighet till föränderlighet som sådan, och vår egen respekt och beundran för svunna eror färgas av medvetenheten om att de erorna sannerligen är förbi. En sak som för mig tycks länka samman paleos och ”postpaleos” är övertygelsen om att dessa andra perioders bortgång inte innebär något tydligt eller uppenbart framåtskridande, utan snarare tenderar bekräfta det filosofiskt pessimistiska antagandet att varje skenbart avancemang kommer till ett orimligt högt pris och framsteg är en illusion.
[1] I originaltexten står det endast ’Almost two weeks’, vilket bör vara ett misstag. Jag gissar att skribenten menade ’För nästan två veckor sedan’.
[2] Gottfrieds inlägg finns i svensk översättning här: http://skanelandaren.blogspot.com/2008/05/besvarande-mina-respondenter.html
[3] Denna tidigare essä av Gottfried finns i svensk översättning här: http://skanelandaren.blogspot.com/2008/05/en-gravskrift-ver-paleokonservatismen.html
[4] Ett äldre inlägg av Daniel Larisons rörande detta ämne finns i svensk översättning här: http://skanelandaren.blogspot.com/2008/05/efter-paleokonservatismen.html
[5] Återigen tycks det röra sig om ett misstag i originaltexten, där detta stycke lyder så här:
För nästan två veckor sedan[1] skrev[2] dr Gottfried en behjälplig förtydling av hans tidigare artikel[3] om paleokonservatism, där han uttalade sig utförligt om vissa av de punkter som jag[4] och andra hade ifrågasatt. Efter att ha läst det senare inlägget så håller jag med om att det finns en större distans till GOP bland ”post-paleos”, även om nostalgin för de gamla Reagan-dagarna eller tidigare årtionden i dag inte är så värst stor ens bland paleos, men jag är inte säker på att jag märker de minskade hämningarna när det gäller att diskutera tabu-ämnen. Efter min erkänt begränsade erfarenhet, har det framstått för mig som om de flesta som rättvist skulle kunna beskrivas som ”post-paleo” är mycket mindre intresserade av de flesta ämnen som berör ras och tendensen mot nietzscheansk kritik av någonting, än mindre av kristendomen, tycks för mig vara mycket sällsynt.[5] Dan har redan pratat om detta i Tory Anarchist och fört fram flera viktiga poänger. Dan pekade mot Helen Rittelmeyers kommentar att ”post-paleos” är ”mer postmoderna än förmoderna” i sitt tonfall, och fortsätter med att säga att han tycker de paleokonservativa har blivit ”mer förmoderna” genom åren, men jag måste säga att ganska många traditionella och paleokonservativa också är mer postmoderna på vissa vis, det vill säga mer distanserade och ironiska, än dem som är uppriktigt troende på modernitetens härligheter, må de sedan vara liberaler eller neokonservativa. Det kan finnas en seriös reaktionär någonstans där ute som inte ser den inneboende absurditeten i hans egen position, men jag har aldrig stött på en sådan person. Ingen paleokonservativ har egentligen varit ”förmodern” i sitt tonfall eller budskap, oavsett hur mycket vissa av oss kanske ibland gillar idén om detta, och jag vill tro att tillsammans med en fäbless för romantik och medeltidssvärmeri, som jag sannerligen vet att jag har, att vi skulle medge att våra impulser att vörda tradition, kritisera modern rationalitet eller idealisera vissa historiska perioder alla är produkter av den moderna eran. Det befläckar eller förminskar inte dessa impulser, men vi borde inte låtsas att det ens är möjligt att vara ”förmodern”, som om vi på något vis kunde imitera tidigare århundradens sedvänjor utan självmedvetenheten om att det var precis vad vi gjorde. Bysantinerna som gjorde en stor dygd av mimesis såg inte förändring som någonting annat än degenerering; det fanns inget koncept om historisk förändring som de kunde förlika med ett välordnat universum. Vi har inte lyxen, eller bördan, av reflexiv fientlighet till föränderlighet som sådan, och vår egen respekt och beundran för svunna eror färgas av medvetenheten om att de erorna sannerligen är förbi. En sak som för mig tycks länka samman paleos och ”postpaleos” är övertygelsen om att dessa andra perioders bortgång inte innebär något tydligt eller uppenbart framåtskridande, utan snarare tenderar bekräfta det filosofiskt pessimistiska antagandet att varje skenbart avancemang kommer till ett orimligt högt pris och framsteg är en illusion.
_________________________________________
Översättarens anmärkningar:
Översättarens anmärkningar:
[1] I originaltexten står det endast ’Almost two weeks’, vilket bör vara ett misstag. Jag gissar att skribenten menade ’För nästan två veckor sedan’.
[2] Gottfrieds inlägg finns i svensk översättning här: http://skanelandaren.blogspot.com/2008/05/besvarande-mina-respondenter.html
[3] Denna tidigare essä av Gottfried finns i svensk översättning här: http://skanelandaren.blogspot.com/2008/05/en-gravskrift-ver-paleokonservatismen.html
[4] Ett äldre inlägg av Daniel Larisons rörande detta ämne finns i svensk översättning här: http://skanelandaren.blogspot.com/2008/05/efter-paleokonservatismen.html
[5] Återigen tycks det röra sig om ett misstag i originaltexten, där detta stycke lyder så här:
In my admittedly limited experience, it has seemed to me that most who could fairly be described as “post-paleo” are much less interested in most topics concerning race and the tendency towards Nietzschean critiques of anything, much less Christianity, seem to me to very few and far between.Jag är inte säker på exakt vad skribenten vill säga om nietzscheansk kritik, och min översättning kan vara felaktig.
______________________________________________________
Översatt från engelska av Skåneländaren.
Originaltexten skrevs av Daniel Larison, den återfinns här:
http://www.takimag.com/blogs/article/after_paleoconservatism_ii/
Översatt från engelska av Skåneländaren.
Originaltexten skrevs av Daniel Larison, den återfinns här:
http://www.takimag.com/blogs/article/after_paleoconservatism_ii/
Etiketter: Daniel Larison
upplagd av Skåneländaren
01:29
<< Startsida