Var det ”det goda kriget”?
av Patrick J. Buchanan
Postad: 04/04/2008
”Ja, det var ett gott krig”, skriver Richard Cohen i sin kolumn, utmanande tesen från pacifisten Nicholson Baker i hans nya bok, ”Human Smoke”, att andra världskriget producerade mer ont än gott.
Bakers fängslande verk, som använder pressklipp och citat från ledare för axelmakterna och de allierade medan de kastade sig in i den stora katastrofen, är en verklig dagbok över dagarna som ledde fram till andra världskriget.
Fascinerande för denne skribent var att Baker använder några av de samma episoder, källor och citat som denne författare gör i min egen bok som kommer ut i maj, ”Churchill, Hitler and ’The Unnecessary War’”.
På vissa punkter befinner sig Cohen på fast mark. Det finns saker värda att strida för: Gud och fosterland, familj och frihet. Martyrer har alltid inspirerat män. Och till vissa onda saker är pacifism inte något svar. Motstånd, till och med till döden, kan krävas av en man.
Men när man deklarerar att ett krig som producerade Hiroshima och Förintelsen var ett ”gott krig”, väcker det en fråga: gott för vem?
Storbritannien förklarade krig den tredje september 1939, för att skydda Polen. Under sex år var Polen ockuperat av nazistiska och sovjetiska arméer och SS- och NKVD-mördare. Vid krigsslutet bedömdes Polens döda uppgå till sex miljoner. En tredjedel av Polen hade slitits bort av Stalin, och nazister hade använt landet för de ökända lägren Treblinka och Auschwitz.
Femtontusen polska officerare hade blivit massakrerade vid platser som Katyn. Hemmaarmén som på Röda arméns uppmaning reste sig i Warszawa 1944 hade blivit tillintetgjord medan den röda armén tittade på från andra sidan av Wisła. När britterna firade V-E day i maj 1945, påbörjade Polen 44 år av tyranni under Stalins, Chrusjtjovs och Brezjnevs satraper.
Var andra världskriget ”ett gott krig” för polackerna?
Var det ett gott krig för Litauen, Lettland och Estland, som kördes över av Stalins armé i juni 1940, vars folk såg sina ledare bli mördade eller deporterade till Gulagen för att aldrig återvända? Var det ett gott krig för finnarna som förlorade Karelen och tusentals modiga män döda i finska vinterkriget?
Var det ett gott krig för ungrare, tjecker, jugoslaver, rumäner och albaner som hamnade bakom järnridån? I Ungern var det svårt att hitta en kvinna eller flicka över tio år som inte hade blivit våldtagen av ”befriarna” från den röda armén. Var det ett gott krig för de 13 miljoner tyska civila som blev etniskt rensade från Centraleuropa och de två miljoner som dog under flykten?
Var det ett gott krig för fransmännen, som kapitulerade 1940 efter sex veckors strider och tvingades bli befriade av amerikanerna och britterna efter fyra år av Vichy-kollaboration?
Och hur bra krig var det för britterna?
De gick i krig för Polen, men Winston Churchill övergav Polen till Stalin. Besegrade i Norge, Frankrike, Grekland, Kreta och den västra öknen, höll de ut tills Amerika gick in och kom med i befrielsen av Västeuropa.
Likväl, vid krigsslutet 1945 var Storbritannien åderlåtet och bankrutt, och den stora saken i Churchills liv, att bevara hans älskade imperium, var förlorad. På grund av det ”goda kriget” skulle Storbritannien aldrig vara stort igen.
Och var medlen som användes av de allierade, terrorbombningarna av japanska och tyska städer, dödandes hundratusentals kvinnor och barn, kanske miljontals, kännetecknen för ett ”gott krig”?
Cohen hävdar att Förintelsens ondska gör det till ett ”gott krig”. Men förgörelsen av Europas judar var en konsekvens av detta krig, inte en orsak till det. Gällande de japanska atrociteterna, som Nanjingmassakern, så var de sannerligen fasansfulla.
Men Amerikas krossande av Japan ledde inte till frihet för Kina, utan till fyra års inbördeskrig som följdes av 30 år av maoistisk galenskap i vilken 30 miljoner kineser omkom.
För Amerika var kriget Pearl Harbor och Midway, Anzio och Iwo Jima, Normandie och Bastogne, dagar av ära ledande till triumf och the American Century.
Men för Josef Stalin var det också ett gott krig. Från sin pakt med Adolf Hitler annekterade han delar av Finland och Rumänien, och tre baltiska republiker. Hans arméer stod i Berlin, Prag och Wien; hans ombud tävlade om makten i Rom och Paris; hans allierade installerades i Nordkorea; hans skyddsling, Mao, var på väg att föra Kina in i hans imperium. Men det var inte ett så bra krig för fångarna i Kolyma eller de ryska krigsfångar som återlämnades till Stalin i Trumans Operation Keelhaul.
Är ett krig som ersätter Hitlers dominans över Europa med Stalins och Japans styre i Kina med Maos ett ”gott krig”? Vi var tvungna att stoppa mördarna, säger Cohen. Men vilka var de största mördarna: Hitler eller Stalin, Tojo eller Mao Zedong?
Kan ett krig i vilket 50 miljoner omkom, den kristna kontinenten förstördes och hälften av den förslavades, ett krig som har påskyndat den västerländska civilisationens död, verkligen prisas som ett ”gott krig”?
Postad: 04/04/2008
”Ja, det var ett gott krig”, skriver Richard Cohen i sin kolumn, utmanande tesen från pacifisten Nicholson Baker i hans nya bok, ”Human Smoke”, att andra världskriget producerade mer ont än gott.
Bakers fängslande verk, som använder pressklipp och citat från ledare för axelmakterna och de allierade medan de kastade sig in i den stora katastrofen, är en verklig dagbok över dagarna som ledde fram till andra världskriget.
Fascinerande för denne skribent var att Baker använder några av de samma episoder, källor och citat som denne författare gör i min egen bok som kommer ut i maj, ”Churchill, Hitler and ’The Unnecessary War’”.
På vissa punkter befinner sig Cohen på fast mark. Det finns saker värda att strida för: Gud och fosterland, familj och frihet. Martyrer har alltid inspirerat män. Och till vissa onda saker är pacifism inte något svar. Motstånd, till och med till döden, kan krävas av en man.
Men när man deklarerar att ett krig som producerade Hiroshima och Förintelsen var ett ”gott krig”, väcker det en fråga: gott för vem?
Storbritannien förklarade krig den tredje september 1939, för att skydda Polen. Under sex år var Polen ockuperat av nazistiska och sovjetiska arméer och SS- och NKVD-mördare. Vid krigsslutet bedömdes Polens döda uppgå till sex miljoner. En tredjedel av Polen hade slitits bort av Stalin, och nazister hade använt landet för de ökända lägren Treblinka och Auschwitz.
Femtontusen polska officerare hade blivit massakrerade vid platser som Katyn. Hemmaarmén som på Röda arméns uppmaning reste sig i Warszawa 1944 hade blivit tillintetgjord medan den röda armén tittade på från andra sidan av Wisła. När britterna firade V-E day i maj 1945, påbörjade Polen 44 år av tyranni under Stalins, Chrusjtjovs och Brezjnevs satraper.
Var andra världskriget ”ett gott krig” för polackerna?
Var det ett gott krig för Litauen, Lettland och Estland, som kördes över av Stalins armé i juni 1940, vars folk såg sina ledare bli mördade eller deporterade till Gulagen för att aldrig återvända? Var det ett gott krig för finnarna som förlorade Karelen och tusentals modiga män döda i finska vinterkriget?
Var det ett gott krig för ungrare, tjecker, jugoslaver, rumäner och albaner som hamnade bakom järnridån? I Ungern var det svårt att hitta en kvinna eller flicka över tio år som inte hade blivit våldtagen av ”befriarna” från den röda armén. Var det ett gott krig för de 13 miljoner tyska civila som blev etniskt rensade från Centraleuropa och de två miljoner som dog under flykten?
Var det ett gott krig för fransmännen, som kapitulerade 1940 efter sex veckors strider och tvingades bli befriade av amerikanerna och britterna efter fyra år av Vichy-kollaboration?
Och hur bra krig var det för britterna?
De gick i krig för Polen, men Winston Churchill övergav Polen till Stalin. Besegrade i Norge, Frankrike, Grekland, Kreta och den västra öknen, höll de ut tills Amerika gick in och kom med i befrielsen av Västeuropa.
Likväl, vid krigsslutet 1945 var Storbritannien åderlåtet och bankrutt, och den stora saken i Churchills liv, att bevara hans älskade imperium, var förlorad. På grund av det ”goda kriget” skulle Storbritannien aldrig vara stort igen.
Och var medlen som användes av de allierade, terrorbombningarna av japanska och tyska städer, dödandes hundratusentals kvinnor och barn, kanske miljontals, kännetecknen för ett ”gott krig”?
Cohen hävdar att Förintelsens ondska gör det till ett ”gott krig”. Men förgörelsen av Europas judar var en konsekvens av detta krig, inte en orsak till det. Gällande de japanska atrociteterna, som Nanjingmassakern, så var de sannerligen fasansfulla.
Men Amerikas krossande av Japan ledde inte till frihet för Kina, utan till fyra års inbördeskrig som följdes av 30 år av maoistisk galenskap i vilken 30 miljoner kineser omkom.
För Amerika var kriget Pearl Harbor och Midway, Anzio och Iwo Jima, Normandie och Bastogne, dagar av ära ledande till triumf och the American Century.
Men för Josef Stalin var det också ett gott krig. Från sin pakt med Adolf Hitler annekterade han delar av Finland och Rumänien, och tre baltiska republiker. Hans arméer stod i Berlin, Prag och Wien; hans ombud tävlade om makten i Rom och Paris; hans allierade installerades i Nordkorea; hans skyddsling, Mao, var på väg att föra Kina in i hans imperium. Men det var inte ett så bra krig för fångarna i Kolyma eller de ryska krigsfångar som återlämnades till Stalin i Trumans Operation Keelhaul.
Är ett krig som ersätter Hitlers dominans över Europa med Stalins och Japans styre i Kina med Maos ett ”gott krig”? Vi var tvungna att stoppa mördarna, säger Cohen. Men vilka var de största mördarna: Hitler eller Stalin, Tojo eller Mao Zedong?
Kan ett krig i vilket 50 miljoner omkom, den kristna kontinenten förstördes och hälften av den förslavades, ett krig som har påskyndat den västerländska civilisationens död, verkligen prisas som ett ”gott krig”?
______________________________________________________
Översatt från engelska av Skåneländaren.
Originaltexten skrevs av Patrick J. Buchanan, den återfinns här:
http://www.humanevents.com/article.php?id=25859
Översatt från engelska av Skåneländaren.
Originaltexten skrevs av Patrick J. Buchanan, den återfinns här:
http://www.humanevents.com/article.php?id=25859
Etiketter: Pat Buchanan
upplagd av Skåneländaren
01:34
<< Startsida