Målade Bibi in Obama i ett hörn?

Av Patrick J. Buchanan, 22/5 2009

Den 20 september 2002, medan Krigspartiet slog på trumman för preventivt krig mot Irak, så att vi inte skulle vakna upp till ”ett svampmoln över en amerikansk stad”, introducerade The Wall Street Journal en bemärkt röst för att bekräfta att, ja, Saddam strävade direkt efter en atombomb.

”Detta är en diktator som [...] febrilt försöker skaffa kärnvapen”, skrev Bibi Netanyahu, förutvarande premiärminister för Israel.

”Saddams kärnprogram har förändrats. Han behöver inte längre en stor reaktor för att producera det dödliga material som krävs till atombomber. Han kan producera det i centrifuger i samma storlek som tvättmaskiner, som kan gömmas överallt i landet – och Irak är ett mycket stort land. Inte ens fria och obundna inspektioner kommer att upptäcka dessa portabla tillverkningsplatser av massdöd. [...]

(O)m det inte vidtas åtgärder nu, kommer vi alla att hotas av en långt större fara [...] (för) ingen gasmask och inget vaccin kan skydda mot kärnvapen.”

Detta var höggradig hästdynga, lika höggradig som den vilken Richard Perle lade fram på Foreign Policy Research Institute:s podium ett år tidigare, när han informerade en chockad publik att Saddam ”jobbar flitigt på ett kärnvapen”.

Perle hade fått det direkt från Saddams ”bombmakare”, ”en man vid namn Kadir Hamza”. Hamza, sade Perle, berättade för honom att efter det att Osirak-reaktorn förstördes av Israel 1981, började Saddam ”bygga urananrikningsanläggningar, många anläggningar, och vi byggde 400 av dem, och de finns utspridda i hela landet. En del av dem ser ut som bondgårdshus, en del av dem ser ut som klassrum, en del av dem ser ut som lagerlokaler. Ni kommer aldrig att hitta dem. De producerar inte mycket, men varje dag producerar de lite kärnmaterial.”

”Alltså”, varnade Perle sin fängslade publik, ”är det endast en tidsfråga innan han skaffar kärnvapen”.

Tvättmaskinscentrifuger i urananrikningsanläggningar maskerade till lador och hönshus! Och amerikanerna trodde på det. Och så hetsades vi i krig mot en nation som inte hotade eller anföll oss, för att ta bort vapen från dem som de inte ens hade.

Det kriget har kostat 4.500 amerikanska döda och 35.000 sårade. Det har orsakat kanske hundratusen irakiers död. Fyra miljoner människor har drivits från sina hem, 2 miljoner, inklusive hälften av de kristna, i exil. Hundratusentals faderlösa irakiska barn uppfostras av kvinnor som har gjorts till änkor av det kriget.

Oförskräckt, har Krigspartiet ett nytt krig planerat för oss.

Mål: Teheran. Och Obama kan precis ha målat in sig i ett hörn.

I gengäld för Bibis villighet att tala med palestinierna, gick Obama med på en december-tidsgräns för framsteg i samtal med Iran. Om samtalen inte bär frukt innan dess, kommer Amerika att ställa sig på rulltrappan.

”Jag har varit mycket tydlig med att jag inte tar bort några alternativ från bordet angående Iran”, sade presidenten.

Bibi fick vad han kom hit för.

Genom att sätta en sexmånaders-tidsgräns har Obama gett ett incitament till Israel, Aipac, de neokonservativa och till och med al-Qaida, som vill att det shiitiska Iran bombas tillbaka till stenåldern, att provocera fram kollisioner med Iran, tills december, för att sedan kräva att Obama håller sitt ord, avbryter samtal, inför hårda sanktioner och startar oss i rulltrappan till krig.

Och incidenterna börjar redan nu att hopas.

Irans högste ledare, ayatollahn Khamenei, har anklagat USA för medverkan till angrepp över gränsen från Kurdistan. Israel hotar Iran nästan dagligen och övar bombrundor till Grekland och Gibraltar. Iran säger att de kan förgöra Israel och testar en robot som kan träffa den nationen.

Israel hävdar att Iran forslar vapen i lastbilar in i Gaza via Sudan. Men hur lastbilarna kommer igenom Egypten, korsar Röda havet och Sinaihalvön, och sedan tar sig igenom israeliska och egyptiska kontrollstationer är oförklarat.

Hillary Clinton kallade i går en iransk kärnvapenkapacitet för ett ”extraordinärt hot” och sade att det amerikanska målet är ”att övertyga den iranska regimen om att de faktiskt kommer att vara mindre säkra om de fortsätter med sitt kärnvapenprogram”.

Fråga: Vilket kärnvapenprogram?

Enligt 2007 års National Intelligence Estimate, stoppade Iran sitt kärnvapenprogram 2003. Ej heller finns det några rapporter om avledandet av Irans industrikvalitetsuran från Natanz eller några bevis för någon hemlig centrifugkaskad för att anrika det till vapenkvalitet.

Enligt Los Angeles Times säger EastWest Institute, som består av ryska och amerikanska vetenskapsmän, att Teheran är ”åtminstone sex år ifrån att bygga ett kärnvapen som går att skicka i väg”, och en studie från RAND Corporation säger att Irans ”förmåga att anställa förödelse i Mellanöstern via ombud är överdriven”.

Iran utgör inget hot mot USA som rättfärdigar ett krig.

Och såsom Korea gjorde slut på Harry Truman, Vietnam gjorde slut på LBJ, och Irak gjorde slut på Bush-republikanerna, skulle krig med Iran göra Barack – med situationerna i Afghanistan, Pakistan och Irak alla i färd med att försämras – till en en-periodspresident.

Det är bäst för Barack att han förstår. Gruppen som manipulerar honom in i krig med Iran planerar, för det första, att utplåna Iran; för det andra, att göra sig av med honom.

______________________________________________________

Översatt från engelska av Skåneländaren.
Originaltexten skrevs av Patrick J. Buchanan, den återfinns här:
http://www.humanevents.com/article.php?id=31978


Normalt sett publiceras inga kommentarer på denna webbplats, men det går bra att kontakta Skåneländaren via kommentar-funktionen.