Marsgalenskap, 1939

Av Patrick J. Buchanan, 7/4 2009

Den 1 september 1939 brakade Hitlers pansarvagnar in i Polen. Två dagar senare förklarade en plågad Neville Chamberlain krig, det värsta kriget i hela världshistorien.

Var kriget oundvikligt? Nej. Inget krig är oundvikligt innan det har börjat. Var det ett nödvändigt krig? Lyssna till Churchill:

”En dag sade president Roosevelt till mig att han öppet efterfrågade förslag om vad kriget borde kallas. Jag sade direkt: ’Det onödiga kriget’. Det har aldrig funnits ett krig som var lättare att hejda än det som nyss har förstört det som återstod av världen [...].”

Men om kriget inte hade behövt inträffa, vad orsakade det?

Låt oss återvända till München.

Den 30 september 1938, i München, signerade Chamberlain bort Sudetenland hellre än att strida för att behålla 3,5 miljoner tyskar under ett tjeckiskt styre som hade tvingats på dem vid fredskonferensen i Paris i strid med Wilsons princip om självbestämmande.

Varför stred inte Storbritannien?

Därför att Storbritannien inte hade någon allians med Prag och Chamberlain gav ”sjutton i” vem som härskade över Sudetenland. Dessutom hade Storbritannien ingen värnplikt, inga divisioner att skicka till Frankrike, inga Spitfire-plan, inget stöd från Amerika eller sina dominier, ingen allierad förutom Frankrike, som hade fått berättat för sig att USA, om kriget kom, inte skulle leverera flygplanen som Frankrike hade köpt.

Amerikanska neutralitetslagar förbjöd det.

Under sina möten med Chamberlain hade Hitler varnat att Polen och Ungern också skulle komma att göra anspråk på gamla territorier som avträddes till tjeckerna i Paris 1919.

Sålunda hade Warszawa, efter München, lagt beslag på det kolrika Teschen, där det fanns tiotusentals polacker. Ungern fick, i ”Wiener Arbitrage” från den 2 november 1938, tillbaka territorier i Slovakien och Rutenien där ungrarna var i majoritet och Budapest hade styrt innan 1919.

Varken Storbritannien eller Frankrike motsatte sig dessa gränsändringar.

Sedan kom mars 1939, då Tjeckoslovakien började falla samman.

Den 10 mars, för att krossa ett slovakiskt försök att nå självständighet, drev den tjeckiske presidenten Emil Hácha bort den slovakiske premiärministern fader Tiso, ockuperade Bratislava och installerade en regim som var vänligt inställd till Prag.

Den 11 mars flydde Tiso till Wien och vädjade till Berlin.

Den 13 mars träffade Tiso Hitler, som sade till honom att såvida han inte utropade självständighet omedelbart, skulle Tyskland inte ingripa mot Ungerns återannektering av Slovakien. Budapest var i färd med att flytta trupper till gränsen.

Den 14 mars utropade Slovakien självständighet. Rutenien följde efter, vilket upplöste det som återstod av Tjeckoslovakien.

Amiral Horthy, till vilken Hitler hade sagt att han kunde återta Rutenien men måste hålla sina händer borta från Slovakien, ockuperade Rutenien.

Hácha bad nu om ett möte med Hitler för att få samma garanti för självständighet som Slovakien hade fått. Men Hitler trakasserade Hácha till att förvandla den tjeckiska återstoden till ett tyskt protektorat.

Således var Tjeckoslovakiens tyskar sex månader efter München där de önskade vara, under tyskt styre. Polackerna befann sig under polskt styre. Ungrarna befann sig under ungerskt styre. Och slovakerna befann sig under slovakiskt styre i sin nya nation.

Men 500.000 rutener var tillbaka under Budapest, och 7 miljoner tjecker var tillbaka under tyskt styre – den här gången Berlin, inte Wien.

Etnonationalism hade slitit sönder Tjeckoslovakien som den hade gjort med föräldern, Habsburgs imperium. Likväl var inget vitalt brittiskt intresse hotat.

Och även om Hitler hade använt brutal bismarckisk diplomati och inte våld, var Chamberlain förödmjukad. Hans karriärs kronjuvel, Münchenöverenskommelsen, var nu föremål för hån.

Framställd som en dumbom av Hitler, hetsad av sina backbenchers, pådriven av lord Halifax, stående inför en förtroendeomröstning, gjorde Chamberlain, den 31 mars 1939, den största blundern i brittisk diplomatisk historia. Han gav en oombedd krigsgaranti till de polska överstar som precis hade bitit av ett stycke av Tjeckoslovakien.

Galenskap, rasade Lloyd George, som kom att få medhåll av brittiska ledare och nästan varje historiker därefter.

Med det brittiska imperiet bakom sig, vägrade Warszawa nu att ens diskutera ett återlämnande av Danzig, den baltiska staden, till 95 procent tysk, som till och med Chamberlain ansåg borde återlämnas.

Hitler ville inte ha ett krig med Polen. Hade han velat ha krig så hade han krävt återlämnandet av hela den polska korridoren som hade tagits från Tyskland 1919. Han ville ha Danzig tillbaka och Polen som en allierad i sin antikominternpakt. Ej heller ville han ha krig med ett Storbritannien som han beundrade och alltid såg som en naturlig allierad.

Ej heller ville han ha krig med Frankrike, annars hade han krävt återlämnandet av Alsace.

Men Hitler befann sig ute på en gren med Danzig och kunde inte krypa tillbaka.

Upprepade gånger försökte Hitler förhandla om Danzig. Upprepade gånger avvisade polackerna honom. Då han såg hur de allierade uppvaktade Stalin, beslutade Hitler sig för att sluta sitt eget avtal med de avskydda bolsjevikerna och avgöra den polska frågan med våld.

Trots att Storbritannien inte hade några planer på att hjälpa Polen, ingen intention att hjälpa Polen och inte skulle göra någonting för att hjälpa Polen – Churchill var beredd att ge halva nationen till Stalin och den andra halvan till Stalins underhuggare – förklarade Storbritannien krig för Polen.

Det värsta kriget i hela världshistorien följde, som skulle komma att göra Storbritannien bankrutt, knäcka hennes imperium och föra Stalins röda armé in i Prag, Berlin och Wien. Men Hitler var död och Tyskland låg i ruiner.

Kostnad: 50 miljoner liv. ”But ’twas a famous victory.”

______________________________________________________

Översatt från engelska av Skåneländaren.
Originaltexten skrevs av Patrick J. Buchanan, den återfinns här:
http://www.humanevents.com/article.php?id=31370


Normalt sett publiceras inga kommentarer på denna webbplats, men det går bra att kontakta Skåneländaren via kommentar-funktionen.