Krigspartiets återkomst

Av Patrick J. Buchanan, 27/2 2009

”Riktiga män beger sig till Teheran!” brölade de neokonservativa, efter framgången för deras propagandakampanj för att få Amerika att marschera mot Bagdad och in i ett onödigt krig som har förspillt alla frukterna från vår seger i kalla kriget.

Nu är de tillbaka, på jakt efter det som alltid har varit deras stora mål: ett amerikanskt krig mot Iran. Det vore ett misstag att tro att de och deras medarbetare inte kan lyckas en andra gång. Betänk detta:

Då han blev vald av Israels president Shimon Peres till att bilda den nya regimen, deklarerade Likuds ”Bibi” Netanyahu: ”Iran försöker skaffa sig ett kärnvapen och utgör det största hotet mot vår existens sedan självständighetskriget.”

Som ett eko från Netanyahu skrek rubriker förra veckan om ett nytt alarmerande nukleärt genombrott av mullorna. ”Iran berett att bygga kärnvapen, säger analytiker”, sade CNN. ”Iran har tillräckligt med uran för att göra en bomb”, sade Los Angeles Times. Harmagedon tycktes vara nära förestående.

Tillfrågad om Irans kärnvapen i sitt vittnesmål inför senaten innan han blev tillsatt, slängde CIA-chefen Leon Panetta ur sig: ”Att döma av all den information som jag har sett, tror jag inte det finns något tvivel om att de försöker få den kapaciteten.”

På tisdagen fick Dennis Ross från Washington Institute for Near East Policy – en frontorganisation skapad av den israeliska lobbyn Aipac – ansvar för Iranfrågan. Aipacs främsta punkt på agendan? En amerikansk kollision med Iran.

I den neokonservativa Weekly Standard upprepar Elliot Abrams från Bushs Vita hus
Netanyahus linje, uppmanande Obama att sätta alla land-för-fred-överenskommelser med palestinierna på sparlåga. Varför?

”Den israelisk-palestinska konflikten är nu en del av en större strid i regionen om iransk extremism och makt. Israeliska tillbakadraganden nu riskerar att öppna dörren inte enbart till palestinska terrorister utan även till ombud för Iran.”

Kampanjen för att sammanfläta Hamas, Hizbollah och Syrien som nya ondskans axelmakter, en terroristkartell ledd av iranska mullor som är fast beslutna att bygga en atombomb och använda den på Israel och Amerika, har börjat. Helsidesannonserna och de syndikerade kolumnerna som kräver att Obama ska förgöra denna dödliga fara innan den förstör oss allesamman kan inte vara långt borta.

Men innan vi låter oss hetsas in i ytterligare ett onödigt krig, låt oss se över en del fakta som tycks säga emot krigspropagandan.

För det första, förra veckans bekräftelse av att Iran har tillräckligt med anrikat uran till en atombomb innebär inte att Iran håller på att bygga en atombomb.

För att konstruera en atombomb skulle de dryga 800 kilona låganrikat uran vid Natanz behöva gå igenom en andra kaskad av höghastighetscentrifuger för att producera cirka 25 kilo höganrikat uran (HEU).

Det finns inga bevis för att Iran vare sig har skapat kaskaden av höghastighetscentrifuger som är nödvändig för att producera HEU eller att Iran har avlett något av det låganrikade uranet från Natanz. Och inspektörerna från Internationella atomenergiorganet har fortfarande full åtkomst till Natanz.

Och snarare än att påskynda produktionen av låganrikat uran, är endast 4.000 av Natanz-centrifugerna i funktion. Runt 1.000 är overksamma. Varför?

Dr. Mohamed el-Baradei, som leder IAEA, tror att detta är en signal om att Teheran önskar att förhandla med USA, men utan att ge upp några av sina rättigheter till att anrika uran och driva kärnkraftverk.

För, till skillnad från Israel, Pakistan och Indien, varav ingen skrev under ickespridningsavtalet och alla bedrev hemliga program och byggde atombomber, skrev Iran under på NPT och har följt dess säkerhetsavtal. Det som de vägrar att acceptera är de mer vittgående kraven från FN:s säkerhetsråd eftersom dessa går längre än NPT och utsätter Iran för sanktioner för att de gör det som de har en laglig rätt att göra.

Dessutom har amiral Dennis Blair, som är USA:s underrättelsechef, just på nytt uttryckt konsensusen från 2007 National Intelligence Estimate att Iran för närvarande inte innehar och för närvarande inte strävar efter ett kärnvapenprogram.

Det väsentliga: Varken USA eller IAEA har avgörande bevis för att Iran har vare sig det klyvbara materialet för en bomb eller ett aktivt program för att bygga en bomb. De har aldrig testat en atombomb och har aldrig visat en kapacitet att göra en atombomb användbar som vapen, om de hade en.

Varför har vi då upphaussningen, hysterin, ropen efter ”Åtgärder denna dag!”? Det är för att leda bort Amerika från sina sanna nationella intressen och hetsa henne till att omfamna den främmande agendan från ett återuppvaknat Krigsparti som sin egen.

Inget av detta är ämnat att framställa iranierna som helgonlika själar som endast eftersträvar fred och framsteg. I likhet med Sydkorea, Japan och andra nationer med kärnkraftverk så kan de mycket väl vilja ha möjligheten att bryta sig ut ur NPT om det det skulle visa sig vara nödvändigt för att avskräcka, försvara sig mot eller besegra fiender.

Men det är inget hot mot oss för att rättfärdiga krig. Under årtionden levde vi under hotet om att hundratals ryska stridsspetsar kunde regna ner över oss inom timmar, och göra slut på vår nationella existens. Om avskräckning fungerade med Stalin och Mao så kan det fungera med ett Iran som inte har startat ett offensivt krig mot någon nation så länge som någon levande amerikan kan minnas.

Kan vi amerikaner säga samma sak?

______________________________________________________

Översatt från engelska av Skåneländaren.
Originaltexten skrevs av Patrick J. Buchanan, den återfinns här:
http://www.humanevents.com/article.php?id=30871


Normalt sett publiceras inga kommentarer på denna webbplats, men det går bra att kontakta Skåneländaren genom kommentar-funktionen.