Språket, krigets första offer

Postad av Daniel Larison den 31 augusti 2008
[översättningen postades den 9 september 2008, övers. anm.]

En sak som saknades från de flesta kommentarer om det kortvariga kriget i Georgien var något omnämnande av det förvridna språkbruket i västerländska nyhetsrapporter och kommentars-skriverier. Även om det har funnits en del förnuftiga iakttagare som har diskuterat konflikten i Georgien, så har de flesta rapporter och kommentarer från mainstream-media ihärdigt beskrivit konflikten som ”våldtäkten” av Georgien under vilken deras huvudstad har blivit satt under ”belägring” som en del av en rysk expansionistisk insats (vilken endast är en del av ett påstått mönster av rysk ”expansionism”). Nu råkade det vara så att även om georgisk infrastruktur olyckligtvis utsattes för anfall under det veckolånga kriget, så led inte Georgien av särskilt mycket skövling och plundring i jämförelse med andra större kampanjer under det senaste årtiondet. Det är lärorikt att jämföra skadan som åsamkades av det korta ryska infallet med den tre veckor långa bombningen av Libanon eller det 78 dagar långa kriget mot Serbien, eftersom de omfattande anfallen mot civil infrastruktur i de senare två konflikterna påbörjades nästan genast och fortgick kontinuerligt. Anmärkningsvärt nog så agerade samma militära styrka som faktiskt ödelade Tjetjenien med avsevärt större återhållsamhet än vare sig IAF eller Nato har gjort i sina respektive kampanjer under senare år, men efter några dagars strider i Georgien menade Washington att den ryska reaktionen var ”oproportionerlig” när de tidigare på ett minnesvärt vis hade beskrivit förstörelsen av Libanon som födslosmärtorna hos ett nytt Mellanöstern.

Det är uppenbart att Tbilisi aldrig befann sig under belägring i några bemärkelser förutom de mest symboliska, ej heller skedde det någon rysk erövring av områden som de inte redan kontrollerade tidigare den här månaden, vilket inte hindrade George Will från att förklara konflikten som varandes Rysslands ”europeiska erövringskrig”. Mest vanlig, naturligtvis, var frasen ”rysk aggression”, vilken både var inexakt i att beskriva upptrappningen av fientligheterna och skrattretande när den kom från munnarna hos de mest ivriga försvararna av åtskilliga oprovocerade invasioner och bombkampanjer. En mycket märklig sak var användandet av uttrycket expansionism, som reportrar och kommentatorer inte använde för att beskriva georgisk irredentism och Saakasjvilis försök att återta territorier som har varit förlorade för Tbilisi i mer än 15 år, utan istället använde de uttrycket för att beskriva ryska militära försök att stötta upp separatistregionerna som Moskva hade använt som ombud i regionen under samma period. Det tycks vara ganska vanligt nu att kasta etiketterna revanschistiskt och revisionistiskt på Ryssland, när det återigen var den georgiska regeringen som försökte revidera status quo och ägna sig åt själva definitionen av revanschism, som är att utkräva hämnd för tidigare förnedring och nederlag. Orimligheteten av att klistra etiketten expansionistiskt på Ryssland var desto mer tydlig när man beaktade att en av de viktigaste närliggande orsakerna till den senaste omgången spänningar i Kaukasus var erbjudandet att expandera Nato till att innefatta Georgien. Naturligtvis var herr Bush snart tillgänglig för att deklarera att ”dagarna av satellitstater och inflytelsesfärer är bakom oss”, med vilket han, förstås, menade att dagarna då andra makter försökte underminera våra satellitstater och ingripa i vår inflytelsesfär var tänkta att vara över.

Frågan här gäller inte bara användandet av dubbla måttstockar som förändras beroende på vilken regering som utkämpar kriget, hur viktigt det än må vara, utan även det skrämmande språkmissbruk som äger rum i en partilinjes tjänst. Problemet är välkänt nog för kritiker av ideologins och propagandans förvrängande effekter, men det ter sig avslöjande att väldigt få västerländska observatörer ens tycks vara medvetna om att de flesta människor i väst ohämmat medverkar i sådana förvängningar när det gäller Ryssland. Det är inte märkligt att Rysslandspolitiken under många år har varit förvirrad och farlig när de flesta i västvärlden inte ens kan kalla saker vid deras rätta namn.

______________________________________________________

Översatt från engelska av Skåneländaren.
Originaltexten skrevs av Daniel Larison, den återfinns här:
http://www.takimag.com/blogs/article/language_the_first_casualty_of_war/


Normalt sett publiceras inga kommentarer på denna webbplats, men det går bra att kontakta Skåneländaren genom kommentar-funktionen.