Två komplementära påståenden som leder till möjligheten av en västerländsk överlevnad

av Lawrence Auster

Under åren har det funnits två påståenden som jag ofta har framfört, vilka jag inte direkt har kopplat samman med varandra.

Det första är att västvärlden, om den ska överleva, måste initiera en kontinuerlig nettoutvandring av muslimer och andra nytillkomna icke-europeiska invandrare, i synnerhet mexikaner, tillbaka till deras hemländer.

Som svar på detta har läsare ibland anmärkt att en sådan ”rollback” endast är en önskedröm; det kommer aldrig att hända, eftersom liberalerna i vårt samhälle aldrig skulle låta det inträffa även om det fanns ett starkt stöd för det. Denna invändning kan inte utan vidare avfärdas.

Emellertid för detta oss till det andra av de två påståenden som jag ofta har framfört, eller snarare en förutsägelse; nämligen att västerlänningar måste genomlida förlust, katastrof, och verkligt lidande innan de vaknar upp för att beskåda den fasansfulla situation som deras liberala övertygelser har försatt dem i. Vid denna punkt kommer de att vara redo att avsäga sig sin liberalism och vidta lämpliga åtgärder för att rädda sina länder och sin civilisation.

Det andra påståendet besvarar invändningen mot det första. Å ena sidan är det sant, att i den nära, överskådliga framtiden kommer västvärldens liberala krafter att stå som en klippa mot alla planer på en rollback för invandrare. Å andra sidan, när katastroferna orsakade av invandring blir värre och värre och blir mer och mer allmänt förstådda så kommer den liberala klippan att börja vittra sönder. Verkligt lidande, verklig förlust, verklig fasa, kommer att föra liberaler till den punkt där de har den gemensam viljan att vidta åtgärder som de normalt sett inte skulle överväga.

Vilket för oss till ett tredje påstående som jag ofta har framfört: En traditionalist eller reaktionär ser ett hot mot sitt samhälles existens så fort det uppträder, medan en konservativ eller en liberal endast ser hotet när det till hälften eller till fullo har förstört samhället – om han överhuvudtaget ser hotet. För att formulera det på ett annat vis, konservativa och liberaler är ovilliga att artikulera, genom en föreställningsmässig tankeprocess, ett existentiellt hot mot deras samhälle såsom massinvandring, eftersom att hävda att så är fallet skulle innebära en förvandling till att bli uttalat icke-liberal. Det är endast efter att hotet har orsakat påtaglig och oacceptabel skada på samhället som liberalerna kommer att bli villiga att tala om det, eftersom de vid denna punkt inte längre behöver artikulera en icke-liberal idé om verklighetens beskaffenhet för att kännas vid faran – den kommer att ha blivit ett omedelbart uppfattat problem som alla erfar. På samma gång, för att människor ska röra sig mot en alternativ position visavi invandring, måste en sådan position existera och vara känd.

Och detta, tror jag tyvärr, är vårt enda långsiktiga hopp. Under tiden måste vi fortsätta att argumentera för sanningen, medvetna att samhället inte är redo att höra den än, men också vetande att när problemet blir värre och värre och lidandet blir värre och värre, kommer fler och fler människor att röra sig i vår riktning, och då, även om de aldrig känns vid våra påståenden, kommer det delvis att vara närvaron av våra icke-liberala begrepp som kommer att göra det möjligt för dem att göra det icke-föreställningsmässiga hoppet till vår icke-liberala position.

Som George Washington sade, i en demokratisk republik måste folket känna innan de kommer att se, vilket är varför denna form av styre är så trögt.

27/6/2007

______________________________________________________

Översatt från engelska av Skåneländaren.
Originaltexten skrevs av Lawrence Auster, den återfinns här:
http://www.amnation.com/vfr/archives/008157.html

Normalt sett publiceras inga kommentarer på denna webbplats, men det går bra att kontakta Skåneländaren genom kommentar-funktionen.