Signs of Empire

av Clyde N. Wilson

Eftersom den mänskliga naturen är vad den är, återkommer kollektiva beteendemönster – det vill säga, historien upprepar sig. Men aldrig exakt, vilket är den svåra biten.

Roms uppgång, triumf, och fall har varit ett av historiens fängslande dramer, rikt på läxor som har ansetts användbara för senare tider. Paralleller mellan Rom och Amerika är tankeväckande, även om det är bäst att inte driva dem för långt: två hårdföra, expansiva folk, mer kända för praktiska än intellektuella och konstnärliga bedrifter, som triumferar över världen och sedan faller ner i dekadens. Dekadensen kännetecknad av förlust av moral, ekonomisk nedgång, indolens, lyx, och skådespel – medan den inhemska folkstammen försvinner in i imperiets polyglotta befolkning.

Dessa reflexioner föranleddes av en färsk nyhetsbulletin om att den amerikanska skattemyndigheten kontrakterar privata företag för en del av sitt insamlingarbete. Det gamla korrupta och förtryckande romerska systemet med privatiserad skatteinsamling* pånyttfött?

Jag kan sannerligen inte göra anspråk på originalitet när jag liknar Förenta staterna vid Rom, men likheterna tycks hopa sig så det förslår nuförtiden:

Kejsardyrkan. Lojalitetens skiftning från lagarna och förfäderna till ledarens person, förlänad med gudomlig ofelbarhet och automatisk åtlydnad. Vilket med nödvändighet leder till beslut fattade genom palatsintrig snarare än offentlig överläggning.

Konstant krigföring på fjärran platser utan något tydligt mål.

Omfattande sammanbrott av traditionell moral. Kan någon betvivla att nivån på den personliga karaktären i varje amerikansk samhällsklass är lägre än den brukade vara och fortfarande sjunker?

Minskat mod åtföljt av ökad brutalitet mot de svaga och utpekade fiender.

Proletarisering av den självägande klassen – som utgör nationen – vilket gör att det som återstår är ett samhälle bestående av de riktigt rika och en brokig hop av utlänningar och frigivna slavar.

Massinvandring och mångkulturalism, det oundvikliga resultatet när hela världen sätter kurs mot det imperiella centrumet – åtföljt av förfall av varje aspekt hos den inhemska kulturen.

Byråkratin växer sig allt större och mer inkompetent.

Religiös synkretism. Imperiella härskare tolererar alla religioner, så länge de inte för fram något som strider mot dyrkan av själva det imperiella systemet. George W. Bush har redan förklarat islam vara ”en fredsreligion”. Om alla religioner nästan är identiska så är det endast ett kort steg till sammansmältning av kristendom och alla andra trosriktningar till en imperiell ”fredsreligion”. Råder det något tvivel om att kejsarfamiljerna Bush och Clinton skulle främja ett sådant projekt?

25/6/2007


* Eftersom jag inte känner till någon svensk term för tax farming (som ni kan läsa mer om i Wikipedias engelskspråkiga artikel om företeelsen), översatte jag ”tax farming” till ”privatiserad skatteinsamling”; övers. anm.

______________________________________________________

Översatt från engelska av Skåneländaren.
Originaltexten skrevs av Clyde N. Wilson, den återfinns här:
http://www.chroniclesmagazine.org/?p=157

Normalt sett publiceras inga kommentarer på denna webbplats, men det går bra att kontakta Skåneländaren genom kommentar-funktionen.