Blowback From Bear-Baiting
av Patrick J. Buchanan
15/8/2008
Micheil Saakasjvilis beslut att använda de olympiska spelens öppnande till att skyla Georgiens invasion av dess utbrytarprovins Sydossetien måste rankas i dumhet tillsammans med Gamal Abdel Nassers beslut att stänga Tiransundet för israeliska fartyg.
Nassers blunder kostade honom Sinaihalvön i sexdagarskriget. Saakasjvilis blunder innebär antagligen permanent förlust av Sydossetien och Abchazien.
Efter att ha bombarderat och anfallit vad han hävdar är sitt eget land, dödande ett stort antal av sina egna ossetiska medborgare och skickande tiotusentals på flykt in i Ryssland, piskas Saakasjvilis armé tillbaka in i Georgien på 48 timmar.
Vladimir Putin utnyttjade möjligheten att sparka ut den georgiska armén även ur Abchazien, att bomba Tbilisi och erövra Gori, Stalins födelseplats.
Njutande av sin status som en förtrogen till George Bush, Dick Cheney och John McCain, och Amerikas ende demokratiske allierade i Kaukasus, trodde Saakasjvili att han skulle kunna komma undan med en blixtsnabb kupp och ställa världen inför fullbordat faktum.
Micheil räknade inte med björnens raseri eller beslutsamhet.
Amerikanska anklagelser om rysk aggression klingar ihåligt. Georgien startade denna strid – Ryssland avslutade den. Folk som startar krig får inte bestämma hur och när de slutar.
Rysslands svar var ”oproportionerligt” och ”brutalt”, gnällde Bush.
Sant. Men gav vi inte Israel grönt ljus att bomba Libanon under 35 dagar som svar på en skärmytsling vid gränsen där flera israeliska soldater dödades och två tillfångatogs? Var inte det flera gånger så ”oproportionerligt”?
Ryssland har invaderat ett suveränt land, rasade Bush. Men bombade inte Förenta staterna Serbien i 78 dagar och invaderade för att tvinga dem till att ge upp en provins, Kosovo, till vilken Serbien hade långt större historiskt anspråk än Georgien hade till Abchazien eller Sydossetien, av vilka båda föredrar Moskva framför Tbilisi?
Är inte västvärldens hyckleri häpnadsväckande?
När Sovjetunionen splittrades till 15 nationer, firade vi. När Slovenien, Kroatien, Makedonien, Bosnien, Montenegro och Kosovo bröt loss från Serbien, gladde vi oss. Vad var då anledningen till indignationen när två provinser, vars folk skiljer sig etniskt från georgier och som stred för sin självständighet, skulle lyckas med att bryta sig loss?
Är utbrytningar och upplösningar av nationer endast lovvärda när de främjar de neokonservativas agenda, av vilka många hyser en djup och irrationell avsky för Ryssland?
Att Putin utnyttjade tillfället av Saakasjvilis provokativa och korkade påhitt till att dela ut en extra dos straff går inte att förneka. Men är inte rysk vrede förståelig? I åratal har västvärlden gnuggat Rysslands nos i hennes kalla kriget-nederlag och behandlat henne som Weimartyskland.
När Moskva drog ut den röda armén ur Europa, stängde sina baser på Kuba, upplöste det onda imperiet, lät Sovjetunionen splittras upp till 15 stater, och sökte vänskap och allians med Förenta staterna, vad gjorde vi?
Amerikanska carpetbaggers konspirerade med moskovitiska scalawags för att plundra den ryska nationen.* Brytande ett löfte till Michail Gorbatjov, flyttade vi vår militärallians in i Östeuropa och sedan fram till Rysslands tröskel. Sex Warszawapaktsnationer och tre före detta Sovjetrepubliker är nu Natomedlemmar.
Bush, Cheney och McCain har tryckt på för att föra in Ukraina och Georgien i Nato. Detta skulle förpliktiga Förenta staterna att gå i krig med Ryssland över Stalins födelseplats och vem som råder över Krimhalvön och Sevastopol, det traditionella hemmet för Rysslands svartahavsflotta.
När blev dessa vitala intressen för USA, som berättigar krig med Ryssland?
De Förenta staterna upphävde unilateralt fördraget mot antiballistiska robotar, eftersom vår teknik var överlägsen, och planerade sedan att placera antirobot-försvar i Polen och Tjeckien för att försvara mot iranska missiler, även om Iran inte har några interkontinentala ballistiska robotar eller atombomber. Ett ryskt moterbjudande om att vi tillsammans skulle placera ett antirobotsystem i Azerbajdzjan förkastades direkt.
Vi byggde en Baku-Tbilisi-Ceyhan-pipeline från Azerbajdzjan genom Georgien till Turkiet för att utesluta Ryssland. Sedan hjälpte vi till att välta regimer som var vänligt inställda till Moskva med demokratiska ”revolutioner” i Ukraina och Georgien, och försökte upprepa det i Vitryssland.
Amerikaner har många fina egenskaper. En förmåga att se oss själva såsom andra ser oss ligger inte högt bland dem.
Tänk en värld som aldrig hade känt till Ronald Reagan, där Europa hade hoppat av det kalla kriget efter att Moskva installerade de där SS-20-robotarna öster om Elbe. Och Europa hade övergivit Nato, sagt till oss att åka hem och blivit underordnade till Moskva.
Hur hade vi reagerat om Moskva hade fört in Västeuropa i Warszawapakten, etablerat baser i Mexiko och Panama, placerat radarstationer för robotförsvar och raketer på Kuba, och gått med Kina för att bygga pipelines för att överföra mexikansk och venezuelansk olja till stillahavshamnar för att skeppas till Asien? Och uteslutit oss? Om det fanns ryska och kinesiska rådgivare tränande latinamerikanska arméer, på samma sätt som vi gör i de före detta Sovjetrepublikerna, hur skulle vi reagera? Skulle vi se på sådant ryskt beteende med förvirring?
Under ett årtionde har en del av oss varnat för dårskapen av att ge sig in i Rysslands utrymme och stirra Ryssland i ögonen. Den demokratiska imperialismens bumerang har nu slagit ned – i Tbilisi.
* Med ”carpetbaggers” och ”scalawags” (det sistnämnda uttrycket har, för övrigt, av någon anledning versal begynnelsebokstav i ursprungstexten) syftar skribenten gissningsvis på (med ”carpetbaggers”) nordstatare som efter det amerikanska inbördeskriget begav sig till den nyligen besegrade södern för att där på mer eller mindre hederligt vis berika sig, och (med ”scalawags”) vita sydstatare som under perioden efter inbördeskriget lierade sig med den segrande sidan; övers. anm.
15/8/2008
Micheil Saakasjvilis beslut att använda de olympiska spelens öppnande till att skyla Georgiens invasion av dess utbrytarprovins Sydossetien måste rankas i dumhet tillsammans med Gamal Abdel Nassers beslut att stänga Tiransundet för israeliska fartyg.
Nassers blunder kostade honom Sinaihalvön i sexdagarskriget. Saakasjvilis blunder innebär antagligen permanent förlust av Sydossetien och Abchazien.
Efter att ha bombarderat och anfallit vad han hävdar är sitt eget land, dödande ett stort antal av sina egna ossetiska medborgare och skickande tiotusentals på flykt in i Ryssland, piskas Saakasjvilis armé tillbaka in i Georgien på 48 timmar.
Vladimir Putin utnyttjade möjligheten att sparka ut den georgiska armén även ur Abchazien, att bomba Tbilisi och erövra Gori, Stalins födelseplats.
Njutande av sin status som en förtrogen till George Bush, Dick Cheney och John McCain, och Amerikas ende demokratiske allierade i Kaukasus, trodde Saakasjvili att han skulle kunna komma undan med en blixtsnabb kupp och ställa världen inför fullbordat faktum.
Micheil räknade inte med björnens raseri eller beslutsamhet.
Amerikanska anklagelser om rysk aggression klingar ihåligt. Georgien startade denna strid – Ryssland avslutade den. Folk som startar krig får inte bestämma hur och när de slutar.
Rysslands svar var ”oproportionerligt” och ”brutalt”, gnällde Bush.
Sant. Men gav vi inte Israel grönt ljus att bomba Libanon under 35 dagar som svar på en skärmytsling vid gränsen där flera israeliska soldater dödades och två tillfångatogs? Var inte det flera gånger så ”oproportionerligt”?
Ryssland har invaderat ett suveränt land, rasade Bush. Men bombade inte Förenta staterna Serbien i 78 dagar och invaderade för att tvinga dem till att ge upp en provins, Kosovo, till vilken Serbien hade långt större historiskt anspråk än Georgien hade till Abchazien eller Sydossetien, av vilka båda föredrar Moskva framför Tbilisi?
Är inte västvärldens hyckleri häpnadsväckande?
När Sovjetunionen splittrades till 15 nationer, firade vi. När Slovenien, Kroatien, Makedonien, Bosnien, Montenegro och Kosovo bröt loss från Serbien, gladde vi oss. Vad var då anledningen till indignationen när två provinser, vars folk skiljer sig etniskt från georgier och som stred för sin självständighet, skulle lyckas med att bryta sig loss?
Är utbrytningar och upplösningar av nationer endast lovvärda när de främjar de neokonservativas agenda, av vilka många hyser en djup och irrationell avsky för Ryssland?
Att Putin utnyttjade tillfället av Saakasjvilis provokativa och korkade påhitt till att dela ut en extra dos straff går inte att förneka. Men är inte rysk vrede förståelig? I åratal har västvärlden gnuggat Rysslands nos i hennes kalla kriget-nederlag och behandlat henne som Weimartyskland.
När Moskva drog ut den röda armén ur Europa, stängde sina baser på Kuba, upplöste det onda imperiet, lät Sovjetunionen splittras upp till 15 stater, och sökte vänskap och allians med Förenta staterna, vad gjorde vi?
Amerikanska carpetbaggers konspirerade med moskovitiska scalawags för att plundra den ryska nationen.* Brytande ett löfte till Michail Gorbatjov, flyttade vi vår militärallians in i Östeuropa och sedan fram till Rysslands tröskel. Sex Warszawapaktsnationer och tre före detta Sovjetrepubliker är nu Natomedlemmar.
Bush, Cheney och McCain har tryckt på för att föra in Ukraina och Georgien i Nato. Detta skulle förpliktiga Förenta staterna att gå i krig med Ryssland över Stalins födelseplats och vem som råder över Krimhalvön och Sevastopol, det traditionella hemmet för Rysslands svartahavsflotta.
När blev dessa vitala intressen för USA, som berättigar krig med Ryssland?
De Förenta staterna upphävde unilateralt fördraget mot antiballistiska robotar, eftersom vår teknik var överlägsen, och planerade sedan att placera antirobot-försvar i Polen och Tjeckien för att försvara mot iranska missiler, även om Iran inte har några interkontinentala ballistiska robotar eller atombomber. Ett ryskt moterbjudande om att vi tillsammans skulle placera ett antirobotsystem i Azerbajdzjan förkastades direkt.
Vi byggde en Baku-Tbilisi-Ceyhan-pipeline från Azerbajdzjan genom Georgien till Turkiet för att utesluta Ryssland. Sedan hjälpte vi till att välta regimer som var vänligt inställda till Moskva med demokratiska ”revolutioner” i Ukraina och Georgien, och försökte upprepa det i Vitryssland.
Amerikaner har många fina egenskaper. En förmåga att se oss själva såsom andra ser oss ligger inte högt bland dem.
Tänk en värld som aldrig hade känt till Ronald Reagan, där Europa hade hoppat av det kalla kriget efter att Moskva installerade de där SS-20-robotarna öster om Elbe. Och Europa hade övergivit Nato, sagt till oss att åka hem och blivit underordnade till Moskva.
Hur hade vi reagerat om Moskva hade fört in Västeuropa i Warszawapakten, etablerat baser i Mexiko och Panama, placerat radarstationer för robotförsvar och raketer på Kuba, och gått med Kina för att bygga pipelines för att överföra mexikansk och venezuelansk olja till stillahavshamnar för att skeppas till Asien? Och uteslutit oss? Om det fanns ryska och kinesiska rådgivare tränande latinamerikanska arméer, på samma sätt som vi gör i de före detta Sovjetrepublikerna, hur skulle vi reagera? Skulle vi se på sådant ryskt beteende med förvirring?
Under ett årtionde har en del av oss varnat för dårskapen av att ge sig in i Rysslands utrymme och stirra Ryssland i ögonen. Den demokratiska imperialismens bumerang har nu slagit ned – i Tbilisi.
* Med ”carpetbaggers” och ”scalawags” (det sistnämnda uttrycket har, för övrigt, av någon anledning versal begynnelsebokstav i ursprungstexten) syftar skribenten gissningsvis på (med ”carpetbaggers”) nordstatare som efter det amerikanska inbördeskriget begav sig till den nyligen besegrade södern för att där på mer eller mindre hederligt vis berika sig, och (med ”scalawags”) vita sydstatare som under perioden efter inbördeskriget lierade sig med den segrande sidan; övers. anm.
______________________________________________________
Översatt från engelska av Skåneländaren.
Originaltexten skrevs av Patrick J. Buchanan, den återfinns här:
http://www.humanevents.com/article.php?id=28053
Översatt från engelska av Skåneländaren.
Originaltexten skrevs av Patrick J. Buchanan, den återfinns här:
http://www.humanevents.com/article.php?id=28053
Etiketter: Pat Buchanan
upplagd av Skåneländaren
19:59
<< Startsida