Ett onödigt nederlag?

av Patrick J. Buchanan
7/11/2008

Varför förlorade John McCain?

Låt oss börja med de ”motvindar” som han flög in i.

Förenta staternas president, ledaren för hans parti, befann sig på Nixon-Carter-popularitetsnivåer, 25 procent, när det var dags för valet.

Sextiotvå procent av nationen ansåg att ekonomin var den främsta frågan, och 93 procent ansåg att ekonomin var dålig. Två tredjedelar av nationen ansåg att kriget som McCain kämpade för var ett misstag, och 80 till 90 procent ansåg att landet var på väg i fel riktning.

Som politisk atlet, mätt i karisma och kommunikationsförmåga, befinner sig McCain inte ens i samma division som Barack Obama. Han överträffades i spenderade pengar med enorma summor, och hans politiska organisation var långt sämre.

Det är ett under att McCain ens kunde hävda sig, när han hade fått en sådan korthand.

Trots det så hade McCain vid den 10 september, tack vare Sarah Palin, vars utnämning hade visat sig vara en sensation, kommit från att ha legat åtta punkter efter till att ta ledningen, och Joe Biden jämrade sig att Hillary kanske hade varit ett bättre val för Obama.

Sedan kom Lehman Brothers kollaps, räddningsaktionen för AIG, McCains påstående att ekonomin i grunden var i gott skick, och hans panikartade återvändande till Washington för att hjälpa Bush och Hank Paulson driva igenom en ytterst impopulär räddningsaktion för bankerna – användande 700 miljarder i skattedollar för att köpa upp skräppapper som idiot-bankirerna hade tagit sig an.

Etablissemangets man hade kommit för att rädda etablissemanget.

Plötsligt så var det McCain som låg efter med 10 punkter, när den kattlika och förvildade pressen i flock kastade sig över syster Sarah. Han återhämtade sig aldrig, även om den sista offensiven från McCain-Palin lämnade ägg i ansiktena på de opinionsundersökare som förutspådde en tvåsiffrig seger för Obama.

Kanske kunde ingen republikan, under dessa omständigheter, ha vunnit, i synnerhet med den månadslånga åderlåtningen på Wall Street som utraderade 4 till 5 biljoner dollar i aktie- och obligationsvärden, vilket sargade IRA- och 401K-konton, aktieportföljer såväl som pensioner.

Ändå kunde McCain kanske ha vunnit om han inte, i likhet med sina tre etablissemangsrepublikan-kolleger Gerald Ford, George H.W. Bush och Bob Dole, hade hämmats av mainstream-media och sina egna Washingtonetablissemang-övertygelser.

Betänk följande: I Kalifornien, där en liberal domarkår hade beordrat staten att godkänna homosexuella giftermål, gav väljarna, med 52 mot 48, domarna en örfil och beordrade att förbudet skulle återinföras och skrivas in i Kaliforniens konstitution. Arizona och Florida röstade också för att förbjuda homosexuella äktenskap, med stora majoriteter.

The New York Times beklagade det ”obehagliga resultatet” från dessa tre folkomröstningar och sade att väljarna ”cementerade fördomar”, således benämnande majoriteten av Kalifornia- Arizona- och Floridaborna som fördomsfulla och kallande deras Bibelbaserade kristna övertygelser för inget annat än fördomar.

Bra att veta vad de anser om oss. Ändå hade McCain, som hade kunnat vara framme vid fronten i dessa moraliska och kulturella frågor, bara tomma ord att erbjuda – och tappade Florida, och Kalifornien med en brakförlust.

I Missouri, där McCain gnetade sig till en seger, vann ett förslag om att göra engelska till delstatens officiella språk med sex mot ett. I Nebraska så vann ett förslag om att förbjuda positiv särbehandling med 58 mot 42, men förlorade i ett oavgjort resultat, 50-50, i Colorado.

Ett förslag om att informera föräldrarna innan en abort tillåts vann 48 procents stöd i Kalifornien, en långt större röstandel än McCain fick, medan ett förslag att förbjuda abort bortsett från fall av våldtäkt, incest och när moderns liv står på spel fick 45 procent i South Dakota. Hade McCain gjort en valfråga av Obamas stöd för en Freedom of Choice-lag som skulle eliminera alla delstatliga abortbegränsningar, kunde han ha tvingat Obama till att försvara vad som fortfarande är en radikal och extrem åsikt i Amerika.

Medan Barack säkrade det svarta Amerika, misslyckades McCain med att behålla Bushs andel av den vita arbetarklassen, trots att Obama hade röstat mest liberalt av alla i senaten och under lång tid hade haft förbindelser med personer som Jeremiah Wright och 60-tals-bombaren William Ayers.

Kanske av rädsla för att hans ”good guy”-rykte hos sina gamla kompisar i sin media-”bas” skulle bli skamfilat, bestämde McCain att Wright inte fick angripas och tycktes vara tveksam att ens ge sig på kopplingarna till Ayers. Lee Atwater hade inte varit så ambivalent. Leo Durocher beskrev det koncist: ”Snälla killar slutar sist.”

I slutänden är det dock så att Washingtonetablissemang-republikanerna håller på att förlora Middle America* på grund av att de är ideologiskt oförmögna att ta sig an två stora orosmoment: ekonomisk osäkerhet och uppfattningen att vi håller på att förlora det Amerika vi växte upp i.

Ekonomisk osäkerhet kan spåras till NAFTA-GATT-globalisering, under vilken det är ekonomiskt vettigt för amerikanska företag att stänga fabriker här, bygga anläggningar i Kina och exportera tillbaka till USA. Tillverkningsindustrin står nu för mindre än tio procent av alla amerikanska jobb.

Social osäkerhet kan spåras till massinvandring, legal och illegal, som har fört in tjogtals miljoner som förändrar karaktären på lokalsamhällen och tävlar med amerikanska arbetare genom att erbjuda sina tjänster till långt lägre löner.

Dessa är tvillingorsakerna till Reagankoalitionens död, och så länge som det republikanska partiet är beroende av lobbyist-kontanter så kommer det inte att ta sig an någon av dem, och således försvinna, i ett lyckligt beroendetillstånd, från denna jord.


* ”Middle America” kan (bland annat) betyda den amerikanska medelklassen (i synnerhet den mer konservativt orienterade andelen av denna klass) och/eller de amerikaner som bor i de inre delarna av USA, övers. anm.

______________________________________________________

Översatt från engelska av Skåneländaren.
Originaltexten skrevs av Patrick J. Buchanan, den återfinns här:
http://www.humanevents.com/article.php?id=29403


Normalt sett publiceras inga kommentarer på denna webbplats, men det går bra att kontakta Skåneländaren genom kommentar-funktionen.