Rundschau

Av William S. Lind, 7/1/2009

Om vi runt om i världen betraktar utsikterna för Fjärdegeneration-entiteter*, vad avslöjar det nya året? Tyvärr tycks de gå en lyckosam framtid till mötes.

Det israeliska anfallet mot Hamas i Gaza kommer att lyckas fysiskt, mentalt sett visa sig bli en blandad kompott och misslyckas på krigets moraliska nivå. Militärt sett är Hamas en flugviktare jämfört med Hizbollah, vilket gör konfliktens David vs. Goliat-natur desto mer tydlig. Faktumet att händelsens timing, om inte händelsen själv, drivs av israelisk valpolitik gör den moraliska bilden ännu otrevligare. Lägg till att Hamas’ raketeld kommer att fortsätta om det inte blir någon överenskommelse, och vi ser begynnelsen av ett debacle för Israel.

Vissa kanske ser anfallet som att Israel väljer det ”Hama-alternativ” som van Creveld diskuterar, men jag håller inte med. Att välja Hama-alternativet skulle innebära att utsätta Gaza för bombningar i första världskrig-stil, med tiotusentals palestinier dödade och resten flyende för sina liv in i Egypten. Gazaremsan skulle till största delen bli utplattad, som hände med den syriska staden Hama. Som vanligt är verkligheten här att staten har fallit mellan två stolar bestående av Hama-alternativet och nedtrappning, vilket garanterar ett misslyckande.

När röken har lagt sig, väntar jag mig att Hamas träder fram blodiga men starkare. De kommer att fortsätta kontrollera Gaza, deras stöd på Västbanken kommer att rusa i höjden (strax innan valen där) och Palestinska myndigheten kommer mer än någonsin att framstå som en marionett. Strategiskt sett kommer det viktigaste resultatet att bli ytterligare försvagning av den egyptiska regeringens legitimitet, vilket är dåliga nyheter för Amerikas intressen i regionen.

På en annan front, så är den skenbara tystnaden mellan Indien och Pakistan bedräglig. Jag väntar mig en plötslig och oväntad indisk attack mot 4GK-träningsläger [4GK = Fjärde generationens krigföring, övers. anm.] i Pakistan, ett pakistanskt nederlag och möjligtvis, som en följd därav, den pakistanska regeringens kollaps. Hur många regeringskollapser Pakistan kan uthärda innan staten själv brakar samman är en strategisk nyckelfråga. Svaret, misstänker jag, är inte många till. Pakistan skulle kunna bjuda islamiska 4GK-styrkor på en omskakande seger under 2009.

I Afghanistan fortsätter kriget att gå dåligt för Nato och USA. Fler amerikanska trupper som gör det som de gör nu kommer att förvärra situationen. Den amerikanska armén tycks vara oförmögen att överföra det som den lärde sig i Irak till Afghanistan. Den anfaller befolkningen snarare än att skydda den, vilket garanterar ett misslyckande. Den enda goda nyheten är att talibanerna och al-Qaida upprepar de senares misstag i Irak.

Ankomsten av den nye amerikanske presidenten förändrar ingenting, eftersom ingenting i Washington egentligen förändras. En falang av etablissemanget avtågar från regeringsmakten och beger sig in i tankesmedjorna och lobbyfirmorna, en annan återvänder från de samma platserna till regeringsmakten. Obama-gänget kommer inte att ta itu med det problem som Amerikas överexpansion utgör. De är precis lika globalistiska, interventionistiska och obetänksamma som Bushs hjord av Gerasa-svin. Gates kan visa sig vara det enda undantaget, men i de blindas land är den enögde mannen hatad. Utgå ifrån att det blir fler galna utländska militära äventyr, trots faktumet att vi nu behöver trycka pengarna som krävs för att betala dem. 4GK-motståndare kommer att vinna de flesta av dem.

Det kanske ljusaste tecknet vid horisonten för 4GK-entiteter av alla slag, inte bara de som representerar islamisk jihad, är världsekonomin. Om världsrecessionen förvandlas till en världsdepression, vilket tycks vara mer och mer sannolikt, kommer stater överallt att försvagas. Av anledningar som Martin van Creveld utvecklar i The Rise and Decline of the State, förväntar sig medborgare nu att deras stat ska ta hand om dem ekonomiskt. Om de inte har några jobb och står inför armod, kommer de att vara redo, om inte ivriga, att överföra sin huvudsakliga lojalitet från staten till någonting annat. En stor vinnare här kommer att vara gäng av alla de slag.

Denna dystra Rundschau borde inte förvåna oss. Vi lever i en tid som ligger nära slutet för världen av stater. Ett växande antal stater kommer att försvinna. Ännu fler kommer att förvandlas till tomma skal, inom vilka 4GK-entiteter frodas medan de beskyddas av ”statlig suveränitet”. När globalismen kollapsar ekonomiskt och de globala eliterna avslöjas som kejsare utan kläder, kommer varje stats motto att bli ”sauve qui peut”**.

Om du har turen att äga en tidsmaskin, sätt den på ”Tillbaka” och kliv ombord.

* Skribenten torde syfta på Fjärde generationens krigföring, övers. anm.

** Vad jag förstår har detta idiom den ungefärliga betydelsen ”rädda sig den som kan”, övers. anm.

______________________________________________________

Översatt från engelska av Skåneländaren.
Originaltexten skrevs av William S. Lind, den återfinns här:
http://www.lewrockwell.com/lind/lind156.html


Normalt sett publiceras inga kommentarer på denna webbplats, men det går bra att kontakta Skåneländaren genom kommentar-funktionen.