Globalism vs. etnonationalism

Av Patrick J. Buchanan, 30/1 2009

Stående framför Siegessäule, segerkolonnen som minner om Preussens triumfer över Danmark, Österrike och Frankrike i de krig som gav upphov till det andra riket, förklarade Barack Obama sig vara en ”världsmedborgare” och talade om ”en värld som står enad”.

Globalisterna gladde sig. Och valet av denna son av en vit tonåring från Kansas och en svart akademiker från Kenya sägs ha fört in oss i den nya ”post-rasliga” tidsåldern.

Lurar vi oss själva? Runt hela världen tycks 1900-talets mäktigaste kraft, etnonationalismen – skaparen och förgöraren av nationer och imperier; den bestående driften hos folk efter en nationalstat där deras tro och kultur är dominant och deras ras eller stam härskar – vara mer påtaglig än någonsin.

”Folkomröstning återspeglar raslig klyfta” löd den maffiga rubriken i The Washington Times ovanför tisdagens artikel med underrubriken ”Santa Cruz, Bolivia.” Den började:

”Den bolivianska folkomröstningen för att godkänna en ny konstitution uppbackad av vänsterpresidenten Evo Morales återspeglade rasliga sprickor mellan nationens indianmajoritet och dem som har europeisk härstamning.”

Provinser där mestiser och européer dominerar röstade mot konstitutionen. Men den vann med enorma majoriteter hos indianstammarna i de västra högländerna, för denna konstitution handlar om grupprättigheter.

År 2005 kom Morales till makten beslutsam att omfördela rikedom och makt bort från européer till sin egen aymarastam och andra ”inhemska folk” som han hävdar blev bestulna av européerna som började anlända för 500 år sedan, på Columbus tid.

Pizarros seger över Inkariket ska omkullvältas.

Enligt den nya konstitutionens artikel 190, får Bolivias 36 indianområden makt att ”utöva deras domsrätt efter deras egna principer och värderingar, deras egen kultur, och deras egna normer och procedurer.”

Stamlag ska bli provinslag, och nationell lag.

Guvernör Mario Cossio från Tarija, som röstade nej, säger att den nya konstitutionen kommer att skapa en ”totalitär regim” kontrollerad genom en ”etniskt baserad byråkrati”. På vilket Morales svarar: ”ursprungliga bolivianer som har varit här i tusen år är många men fattiga. Nyligen anlända bolivianer är få men rika.”

Bolivia balkaniseras, splittras och blir uppdelat efter stam- ras- och klassgränser. Och Morales’ Bolivia, hyllat av Hugo Chaves, är inte den enda platsen där etnicitetens, stammens och rasens anspråk vinner över universalismens och globalismens krafter.

Efter ett omtvistat val i Kenya blev kikuyuerna utsatta för etnisk rensning och massakrer av luoerna. I Zimbabwe blir vita farmare fördrivna på grund av deras härstamning. I Sri Lanka tycks tamilupproret mot de härskande singaleserna – för att skapa en tamilsk nation, ett krig som har kostat tiotusentals liv – vara förlorat, för tillfället.

Under Vladimir Putins period har ryssarna krossat tjetjenerna, konfronterat esterna angående ryska militärgravar och krigsminnen, kolliderat med ukrainarna angående Krim och gett georgierna en omgång stryk.

Peking krossar uigurerna som vill ha sitt eget Östturkestan och tibetaner som sträver efter autonomi, översvämmande båda områdena med hankineser.

I Europa vandrar populistiska anti-invandrar-partier, oroade över en förlust av nationella identiter, mot respektabilitet och makt. Vlaams Belang, som strävar efter självständighet för Flandern, är det största partiet i det belgiska parlamentet. Folkpartiet och Frihetspartiet är nu Österrikes andra och tredje mest populära. Christoph Blochers Schweiziska folkpartiet är det största i Bern. I Frankrike förödmjukade Nationella fronten regeringen denna vecka, vinnande över hälften av rösterna i en förort till Marseilles.

Alla är ogenerat etnonationalistiska. Så här skriver den brittiske diplomaten sir Christopher Meyer: ”Det är lönlöst att säga att nationalism och etnisk tribalism inte har någon plats i 2000-talets internationella relationer.”

Globala institutioner, Förenta nationerna, IMF och Europeiska unionen, har under tiden förlorat sin glans. Tjeckerna – vars president, Vaclav Klaus, betraktar EU som ett fängelse för nationer – innehar EU-presidentskapet. När finanskrisen slog till, skyndade irländarna, britterna och tyskarna till för att rädda sina egna banker, liksom amerikanerna gjorde, som räddade Ford, Chrysler och GM, lämnande Toyota, Hyundai och Honda kvar ute i vinden.

Detta är ekonomisk nationalism.

Inom Ehud Olmerts kabinett är Avigdor Lieberman en stigande stjärna*. Det som Liebermans ”kumpaner” förespråkar, skriver American Prospect, är ”etnisk rensning: som det kusliga namnet (vilket översätts till ’Vårt hem är Israel’) indikerar, anser Yisrael Beiteinu att Israels över en miljon arabiska medborgare måste utvisas.”

Barack vann, mot John McCain, de afrikansk-amerikanska rösterna med 97 procent mot 3 procent, och med 90 procent mot 10 procent över Hillary Clinton under de senare primärvalen. McCain klarade sig bättre än George W. Bush endast i Appalacherna, skotsk-irländarnas bastion.

I Jerry Z. Mullers ”Us and Them: The Enduring Power of Ethnic Nationalism”, i Foreign Affairs, sammanfattas hans tes på följande vis:

”Amerikaner förminskar vanligtvis den etniska nationalismens roll i politik. Men [...] den korresponderar med vissa bestående anlag hos den mänskliga andan. Den sporras av modernisering, och [...] den kommer att styra global politik under generationer framöver. När väl etnisk nationalism har fångat fantasin hos grupper i ett multietniskt samhälle, är etnisk uppsplittring eller delning ofta det minst dåliga svaret.”

Uppsplittring eller delning, sade mannen.

Befinner vi oss verkligen i ett post-rasligt Amerika, eller är vårt multikulturella multietniska Amerika också på väg mot balkanisering och splittring?

* Avigdor Lieberman lämnade dock, mig veterligen, Ehud Olmerts kabinett i januari 2008; övers. anm.

______________________________________________________

Översatt från engelska av Skåneländaren.
Originaltexten skrevs av Patrick J. Buchanan, den återfinns här:
http://www.humanevents.com/article.php?id=30490


Normalt sett publiceras inga kommentarer på denna webbplats, men det går bra att kontakta Skåneländaren genom kommentar-funktionen.