Botemedel för vår ekonomiska sjukdom
Av Ron Paul, 2/2 2009
Jag har nyligen, vid flera tillfällen, fått möjlighet att på diverse nyhetsprogram diskutera ekonomin och vad som är fel med det så kallade ekonomiska stimulanspaketet. Jag har gång på gång sagt vad vi inte borde göra, och nu skulle jag vilja förklara vad vi borde göra.
Men för att förbättra situationen, måste du först ha en ordentlig förståelse av hur vi hamnade här. Statliga policys och central planering skapade husbubblan som nu håller på att kollapsa. För runt ett årtionde sedan gjorde staten utökat husägande och överkomliga bostäder till en offentlig målsättning. Genom Fannie Mae, Freddie Mac och marknaden för andrahands-inteckningslån, sporrade staten till kreativ billig avbetalning, mer allmänt tillgängliga inteckningslån-produkter, och avskräckte från det förgångnas marknadsprövade lånestandarder. Federal Reserve höll räntorna artificiellt låga, vilket tillförde mer bränsle till denna eld. Många relaterade sektorer blomstrade tillfälligt på grund av detta, och många människor kom in i hem som de annars inte skulle haft råd med. Den ökade efterfrågan på bostäder gjorde att priserna sköt i höjden tills bostäder på många marknader blev ännu mer oöverkomliga, vilket tvingade fram ännu fler kreativa inteckningslån, och försatte husägare i omöjliga lånefinansieringssituationer. Många riskfyllda investeringsformer, såsom inteckningslån-uppbackade säkerheter, derivat, och bytesaffärer med fallerade krediter, växte fram ur denna ohållbara situation. Då pantövertagandena började, kom korthuset att börja rasa. För många människor har förväxlat symtomen och smärtan från kollapsen med de problematiska policys som orsakade bubblan, som är det som verkligen behöver behandlas.
Först och främst, precis som att det bästa botemedlet för en baksmälla är att inte dricka så mycket, är en recession det bästa botemedlet för en recession. Det är dags att nyktra till och återvända till förståndig fri marknad, risk och belöning, tillgång och efterfrågan, utan politisk intervention. Politiker är bra på att värna de speciella intressenas behov, men mycket dåliga på att avgöra vad som behöver äga rum på marknaden. Staten borde hålla sig till att bestraffa bedrägeri och att upprätthålla kontrakt. När de använder skattelagstiftning, byråkratiska departement och deras manipulativa regler och förordningar till att diktera socialt och ekonomiskt uppträdande, hamnar vi i en situation med störningar och felinvesteringar. Att rädda banker, fortsätta misslyckade Fed-policys och belasta skattebetalaren med giftig skuld kommer att förvärra smärtan, och bestraffa den oskyldige.
Om kongressen verkligen ville göra något vettigt, skulle de sänka skatterna. Helst skulle vi avskaffa inkomstskatten helt och hållet och få bort Internal Revenue Service från ekonomins rygg, vilket vore till enorm fördel. Vi borde även skära ned på spenderandet, ta bort vartenda okonstitutionellt departement och program, varenda slösaktig statlig inkräktning på folkets frihet och pengar, med vårt massiva utländska imperium som startpunkt. Kostnaden för vårt imperium håller på att få oss på knäna, precis som den gjorde med Sovjetimperiet. Kongressen borde avskaffa Federal Reserve och ta tillbaka dess ansvarsområden, för att säkerställa sunda pengar utom räckhåll från starka bankintressens manipulation.
Detta skulle innebära verklig förändring och verklig ekonomisk stimulans. Planerna som diskuteras i Washington handlar bara om mer av samma sak. Så länge som ingen på allvar överväger botemedlet, kommer vi tyvärr att förlänga sjukdomen.
Jag har nyligen, vid flera tillfällen, fått möjlighet att på diverse nyhetsprogram diskutera ekonomin och vad som är fel med det så kallade ekonomiska stimulanspaketet. Jag har gång på gång sagt vad vi inte borde göra, och nu skulle jag vilja förklara vad vi borde göra.
Men för att förbättra situationen, måste du först ha en ordentlig förståelse av hur vi hamnade här. Statliga policys och central planering skapade husbubblan som nu håller på att kollapsa. För runt ett årtionde sedan gjorde staten utökat husägande och överkomliga bostäder till en offentlig målsättning. Genom Fannie Mae, Freddie Mac och marknaden för andrahands-inteckningslån, sporrade staten till kreativ billig avbetalning, mer allmänt tillgängliga inteckningslån-produkter, och avskräckte från det förgångnas marknadsprövade lånestandarder. Federal Reserve höll räntorna artificiellt låga, vilket tillförde mer bränsle till denna eld. Många relaterade sektorer blomstrade tillfälligt på grund av detta, och många människor kom in i hem som de annars inte skulle haft råd med. Den ökade efterfrågan på bostäder gjorde att priserna sköt i höjden tills bostäder på många marknader blev ännu mer oöverkomliga, vilket tvingade fram ännu fler kreativa inteckningslån, och försatte husägare i omöjliga lånefinansieringssituationer. Många riskfyllda investeringsformer, såsom inteckningslån-uppbackade säkerheter, derivat, och bytesaffärer med fallerade krediter, växte fram ur denna ohållbara situation. Då pantövertagandena började, kom korthuset att börja rasa. För många människor har förväxlat symtomen och smärtan från kollapsen med de problematiska policys som orsakade bubblan, som är det som verkligen behöver behandlas.
Först och främst, precis som att det bästa botemedlet för en baksmälla är att inte dricka så mycket, är en recession det bästa botemedlet för en recession. Det är dags att nyktra till och återvända till förståndig fri marknad, risk och belöning, tillgång och efterfrågan, utan politisk intervention. Politiker är bra på att värna de speciella intressenas behov, men mycket dåliga på att avgöra vad som behöver äga rum på marknaden. Staten borde hålla sig till att bestraffa bedrägeri och att upprätthålla kontrakt. När de använder skattelagstiftning, byråkratiska departement och deras manipulativa regler och förordningar till att diktera socialt och ekonomiskt uppträdande, hamnar vi i en situation med störningar och felinvesteringar. Att rädda banker, fortsätta misslyckade Fed-policys och belasta skattebetalaren med giftig skuld kommer att förvärra smärtan, och bestraffa den oskyldige.
Om kongressen verkligen ville göra något vettigt, skulle de sänka skatterna. Helst skulle vi avskaffa inkomstskatten helt och hållet och få bort Internal Revenue Service från ekonomins rygg, vilket vore till enorm fördel. Vi borde även skära ned på spenderandet, ta bort vartenda okonstitutionellt departement och program, varenda slösaktig statlig inkräktning på folkets frihet och pengar, med vårt massiva utländska imperium som startpunkt. Kostnaden för vårt imperium håller på att få oss på knäna, precis som den gjorde med Sovjetimperiet. Kongressen borde avskaffa Federal Reserve och ta tillbaka dess ansvarsområden, för att säkerställa sunda pengar utom räckhåll från starka bankintressens manipulation.
Detta skulle innebära verklig förändring och verklig ekonomisk stimulans. Planerna som diskuteras i Washington handlar bara om mer av samma sak. Så länge som ingen på allvar överväger botemedlet, kommer vi tyvärr att förlänga sjukdomen.
______________________________________________________
Översatt från engelska av Skåneländaren.
Originalmeddelandet gjordes av Ron Paul, det kan höras här:
http://www.lewrockwell.com/paul/paul503.html
Normalt sett publiceras inga kommentarer på denna webbplats, men det går bra att kontakta Skåneländaren genom kommentar-funktionen.
Översatt från engelska av Skåneländaren.
Originalmeddelandet gjordes av Ron Paul, det kan höras här:
http://www.lewrockwell.com/paul/paul503.html
Normalt sett publiceras inga kommentarer på denna webbplats, men det går bra att kontakta Skåneländaren genom kommentar-funktionen.
Etiketter: Ron Paul
0 kommentarer:
Skicka en kommentar
Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]
<< Startsida