Hur väst förlorade världen
av Patrick J. Buchanan
Postad: 27/5/2008
Europa, den västerländska människans moderkontinent, är i dag åldrande och döende, oförmögen att upprätthålla födelsetalen som behövs för att hålla henne levande, eller motstå erövring genom en invandrarinvasion från den tredje världen.
Vad hände med nationerna som för endast ett århundrade sedan härskade över världen?
I ”Churchill, Hitler and ’The Unnecessary War’: How Britain Lost Its Empire and the West Lost the World”, publicerad i dag, kommer denne skribent att hävda att det var kolossala blundrar från brittiska statsmän, främst Winston Churchill, som förvandlade två europeiska krig till världskrig som än kan komma visa sig ha utgjort västvärldens dödande sår.
Den första blundern var ett hemligt beslut från det inre kabinettet 1906 att skicka en brittisk armé över kanalen för att kämpa i ett eventuellt fransk-tyskt krig. Hade Kaisern vetat att det brittiska imperiet skulle strida för Frankrike, så hade han vidtagit mer bestämda åtgärder än han gjorde för att förhindra språnget till krig i juli 1914.
Hade Storbritannien inte förklarat krig den fjärde augusti och fört in Japan, Italien och Förenta staterna, hade kriget slutat långt tidigare. Leninism och stalinism hade aldrig triumferat i Ryssland, och Hitler hade aldrig kommit till makten i Tyskland.
Den andra blundern var det hämnande Versaillesfördraget som lade till över 25 000 kvadratmil till det brittiska imperiet medan det satte miljontals tyskar under tjeckiskt och polskt styre i strid med vapenvilans villkor och Woodrow Wilsons 14 punkter.
En tredje var det brittiska beslutet att kapitulera för amerikanska krav 1921 och dumpa en trogen 20-årig japansk allierad. Tokyo krävde sin hämnd 20 år senare genom att tillfoga det största nederlaget i brittisk historia, kapitulationen av Singapore och en armé på 80 000 till en japansk armé av halva storleken.
En fjärde brittisk blunder, som Neville Chamberlain kallade den ”verkliga midsommaren av galenskap”, var beslutet 1935 att straffa Italien för ett kolonialkrig i Etiopien. London förstörde Stresafronten bestående av Storbritannien, Frankrike och Italien som Mussolini hade fogat ihop för att hålla Tyskland stången, och drev Mussolini rakt in i armarna på en nazistdiktator som han avskydde.
1936 sonderade Frankrike britterna för att se om de skulle stödja en kampanj för att driva tyska trupper ut ur Rhenlandet som Hitler hade ockuperat i strid med Versaillesfördraget. Britterna vägrade. Och Churchill gratulerade fransmännen för att ha tagit upp frågan med Nationernas förbund, och sade att den idealiska lösningen skulle vara ett frivilligt nazistiskt tillbakadragande från Rhenlandet för att visa världen att Hitler respekterade fördrags helgd.
München, 70 år sedan i september, var en katastrof. Men det var en direkt, om inte oundviklig, konsekvens av ett Versaillesfördrag som hade överlämnat 3,5 miljoner sudettyskar till tjeckiskt styre mot deras vilja och i strid med principen om självstyre.
Men den fatala blundern var inte München.
Den fatala blundern var beslutet den 31 mars 1939 att lämna en krigsgaranti till en nyfascistisk regim bestående av polska överstar som hade samarbetat med Hitler i våldtäkten av Tjeckoslovakien.
Storbritannien gav Warsawa carte blanche att ta henne i krig över en stad, Danzig, som britterna själva ansåg borde återlämnas till Tyskland. Resultat: en Hitler-Stalin-pakt och ett sexårigt krig som lämnade tjogtals miljoner döda, Europa i ruiner, det brittiska imperiet bankrutt och sönderfallande, tio europeiska nationer under Josef Stalins barbariska styre och ett halvt århundrade av kallt krig. Hade där inte varit någon krigsgaranti till Polen, så hade där kanske inte varit något krig, ingen nazi-invasion av Västeuropa och ingen Förintelse.
Churchill var den oumbärlige krigsledaren som höll ut tills Hitler begick sina fatala blundrar, invaderande Ryssland och förklarande krig mot Amerika. Han var också mannen som var mest ansvarig för Storbritanniens fall från härskarinna över det största imperiet sedan Rom till en amerikansk ö-besittning.
Rörande karaktären hos bolsjevikregimen 1919 och nazistregimen 1933 hade Churchill haft rätt. Om brittisk återupprustning hade han haft rätt. Men Churchill hade också ofta katastrofalt fel.
Han ledde västvärlden nedför en moralisk sluttning till dess eget barbari genom att införa en svältblockad mot Tyskland 1914 och starta luftterror mot öppna städer 1940. Dessa policys ledde till hundratusentals kvinnors och barns död.
Han stod bakom de största brittiska militära blundrarna i två krig: katastrofen vid Dardanellerna 1915 och det norska fiaskot 1940 som fällde Chamberlain och förde Churchill till makten.
Samtidigt som han hudflängde Chamberlain för att ge efter till Hitler, varade Churchills egen eftergiftspolitik gentemot Stalin längre och var ännu mer flagrant och kostsam, försäkrande att de saker för vilka Storbritannien offrade imperiet – Polens frihet och att förhindra en fientlig makt från att dominera Europa – var förlorade.
Churchill hade dock sannerligen rätt när han sade till FDR vid deras första möte efter Pearl Harbor att de borde kalla kriget som de nu befann sig i för ”det onödiga kriget”.
Han var en stor man – till priset av sitt lands storhet.
Postad: 27/5/2008
Europa, den västerländska människans moderkontinent, är i dag åldrande och döende, oförmögen att upprätthålla födelsetalen som behövs för att hålla henne levande, eller motstå erövring genom en invandrarinvasion från den tredje världen.
Vad hände med nationerna som för endast ett århundrade sedan härskade över världen?
I ”Churchill, Hitler and ’The Unnecessary War’: How Britain Lost Its Empire and the West Lost the World”, publicerad i dag, kommer denne skribent att hävda att det var kolossala blundrar från brittiska statsmän, främst Winston Churchill, som förvandlade två europeiska krig till världskrig som än kan komma visa sig ha utgjort västvärldens dödande sår.
Den första blundern var ett hemligt beslut från det inre kabinettet 1906 att skicka en brittisk armé över kanalen för att kämpa i ett eventuellt fransk-tyskt krig. Hade Kaisern vetat att det brittiska imperiet skulle strida för Frankrike, så hade han vidtagit mer bestämda åtgärder än han gjorde för att förhindra språnget till krig i juli 1914.
Hade Storbritannien inte förklarat krig den fjärde augusti och fört in Japan, Italien och Förenta staterna, hade kriget slutat långt tidigare. Leninism och stalinism hade aldrig triumferat i Ryssland, och Hitler hade aldrig kommit till makten i Tyskland.
Den andra blundern var det hämnande Versaillesfördraget som lade till över 25 000 kvadratmil till det brittiska imperiet medan det satte miljontals tyskar under tjeckiskt och polskt styre i strid med vapenvilans villkor och Woodrow Wilsons 14 punkter.
En tredje var det brittiska beslutet att kapitulera för amerikanska krav 1921 och dumpa en trogen 20-årig japansk allierad. Tokyo krävde sin hämnd 20 år senare genom att tillfoga det största nederlaget i brittisk historia, kapitulationen av Singapore och en armé på 80 000 till en japansk armé av halva storleken.
En fjärde brittisk blunder, som Neville Chamberlain kallade den ”verkliga midsommaren av galenskap”, var beslutet 1935 att straffa Italien för ett kolonialkrig i Etiopien. London förstörde Stresafronten bestående av Storbritannien, Frankrike och Italien som Mussolini hade fogat ihop för att hålla Tyskland stången, och drev Mussolini rakt in i armarna på en nazistdiktator som han avskydde.
1936 sonderade Frankrike britterna för att se om de skulle stödja en kampanj för att driva tyska trupper ut ur Rhenlandet som Hitler hade ockuperat i strid med Versaillesfördraget. Britterna vägrade. Och Churchill gratulerade fransmännen för att ha tagit upp frågan med Nationernas förbund, och sade att den idealiska lösningen skulle vara ett frivilligt nazistiskt tillbakadragande från Rhenlandet för att visa världen att Hitler respekterade fördrags helgd.
München, 70 år sedan i september, var en katastrof. Men det var en direkt, om inte oundviklig, konsekvens av ett Versaillesfördrag som hade överlämnat 3,5 miljoner sudettyskar till tjeckiskt styre mot deras vilja och i strid med principen om självstyre.
Men den fatala blundern var inte München.
Den fatala blundern var beslutet den 31 mars 1939 att lämna en krigsgaranti till en nyfascistisk regim bestående av polska överstar som hade samarbetat med Hitler i våldtäkten av Tjeckoslovakien.
Storbritannien gav Warsawa carte blanche att ta henne i krig över en stad, Danzig, som britterna själva ansåg borde återlämnas till Tyskland. Resultat: en Hitler-Stalin-pakt och ett sexårigt krig som lämnade tjogtals miljoner döda, Europa i ruiner, det brittiska imperiet bankrutt och sönderfallande, tio europeiska nationer under Josef Stalins barbariska styre och ett halvt århundrade av kallt krig. Hade där inte varit någon krigsgaranti till Polen, så hade där kanske inte varit något krig, ingen nazi-invasion av Västeuropa och ingen Förintelse.
Churchill var den oumbärlige krigsledaren som höll ut tills Hitler begick sina fatala blundrar, invaderande Ryssland och förklarande krig mot Amerika. Han var också mannen som var mest ansvarig för Storbritanniens fall från härskarinna över det största imperiet sedan Rom till en amerikansk ö-besittning.
Rörande karaktären hos bolsjevikregimen 1919 och nazistregimen 1933 hade Churchill haft rätt. Om brittisk återupprustning hade han haft rätt. Men Churchill hade också ofta katastrofalt fel.
Han ledde västvärlden nedför en moralisk sluttning till dess eget barbari genom att införa en svältblockad mot Tyskland 1914 och starta luftterror mot öppna städer 1940. Dessa policys ledde till hundratusentals kvinnors och barns död.
Han stod bakom de största brittiska militära blundrarna i två krig: katastrofen vid Dardanellerna 1915 och det norska fiaskot 1940 som fällde Chamberlain och förde Churchill till makten.
Samtidigt som han hudflängde Chamberlain för att ge efter till Hitler, varade Churchills egen eftergiftspolitik gentemot Stalin längre och var ännu mer flagrant och kostsam, försäkrande att de saker för vilka Storbritannien offrade imperiet – Polens frihet och att förhindra en fientlig makt från att dominera Europa – var förlorade.
Churchill hade dock sannerligen rätt när han sade till FDR vid deras första möte efter Pearl Harbor att de borde kalla kriget som de nu befann sig i för ”det onödiga kriget”.
Han var en stor man – till priset av sitt lands storhet.
______________________________________________________
Översatt från engelska av Skåneländaren.
Originaltexten skrevs av Patrick J. Buchanan, den återfinns här:
http://www.humanevents.com/article.php?id=26672
Översatt från engelska av Skåneländaren.
Originaltexten skrevs av Patrick J. Buchanan, den återfinns här:
http://www.humanevents.com/article.php?id=26672
Etiketter: Pat Buchanan
upplagd av Skåneländaren
07:55
<< Startsida