lördag 7 juni 2008

Israels förlorade stammar

av Patrick J. Buchanan
Postad: 16/05/2008


När Israel går in i sitt 61:sta år, kan israeler se tillbaka med stolthet. Likväl måste realisterna bland dem också se framåt med onda aningar.

Israel är en modern demokrati med den högsta levnadsstandarden i Mellanöstern. I framtidens högteknologiska industrier, står hon i första ledet. Från en nation av mindre än en miljon 1948, har Israels befolkning vuxit till 7 miljoner. I sju krig – 1948 års självständighetskrig, invasionen av Sinaihalvön 1956, sexdagarskriget 1967, oktoberkriget 1973, och Libanonkrigen 1982 och 2006 – har Israel segrat, även om några av dessa krig var, som Wellington sade om Waterloo, ”a damn near-run thing.”

Israel har återupplivat hebreiska, skapat en ny valuta, fyllt sina barn med hennes folks antika och moderna historia, och skapat ett hemland för judar från hela världen, av vilka miljontals har flyttat dit för att bosätta sig. Israel är nu hem till den största koncentrationen av judar någonstans på jorden.

Här kommer vi dock till den existensiella krisens kärnpunkt.

Israel blev hem till den största judiska befolkningen på jorden delvis på grund av att amerikanska judar under 1990-talet föll i antal från 5,5 miljoner till 5,2 miljoner, en förlust av 300 000, eller 6 procent av USA:s judiska befolkning.

Enligt Charles Krauthammer kommer USA:s judiska befolkning år 2050 att ha krympt ytterligare 50 procent till 2,5 miljoner. Amerikanska judar försvinner långsamt. Hur och varför händer detta?

Det är det kollektiva beslutet från de amerikanska judarna själva, som har lett striderna för födelsekontroll och en kvinnas rätt att välja.

Eftersom judar var runt två procent av USA:s befolkning från Roe mot Wade till i dag, är det kanske sannolikt att två procent av de 50 miljoner legala aborter sedan Roe utfördes på judiska flickor eller kvinnor, resulterande i en miljon förlorade medlemmar för det judiska samhället på 35 år.

Och om demografi är öde, ser Israels framtid också dyster ut.

Som före detta ambassadören Zalman Shoval skriver är Israels befolkning på sju miljoner till 80 procent judisk. Men Israels palestinska befolkning har stigit till 20 procent och växer mycket snabbare.

En israelisk bloggare, användande Shovals slutsummor, skriver att bland den israeliska befolkningen mellan åldrarna ett och fyra år är i runda tal 30 procent araber. Israels framtid är således alltmer arabisk och mindre judisk.

Enligt FN kommer Israel år 2050 att ha tio miljoner invånare.

Vid det laget kommer den arabiska befolkningen, med nuvarande födelsetal, sannolikt utgöra nästan 30 procent av den israeliska befolkningen. På Västbanken och i Gaza kommer dagens fyra miljoner araber att explodera till tio miljoner, kraftigt överstigande tillväxten i Israel. Jordaniens befolkning på fem miljoner, till 60 procent palestinier, kommer också att fördubblas till tio miljoner.

Således, utan att ens räkna palestinier i Libanon, Egypten, Saudiarabien, Syrien och länderna kring Persiska viken, kommer Israels sju till åtta miljoner judar år 2050 att leva med 13 miljoner palestinier i Israel, Jerusalem, Gaza och Västbanken. Om Israel ska överleva som en judisk stat tycks en separat och oberoende palestinsk stat vara absolut nödvändig.

Likväl, när israeler fortsätter att bygga utposter och expandera och lägga till bosättningar, minskar möjligheten till en palestinsk stat. I själva verket vägrar många israeler, som såg vad slutet på ockupationen ledde till i Gaza, att överväga något som helst tillbakadragande från Västbanken.

En sådan policy av att hålla fast och gräva ner sig är ibland den bästa – men endast om tiden är på ens sida. Är tiden på Israels sida?

Enligt världsbefolkningsstatistiken från National Policy Institute var den världsvida arabiska befolkningen år 1950 endast 94 miljoner, mindre än fyra procent av världsbefolkningen. Men vid år 2050 kommer den att vara 700 miljoner, sju procent av en världsbefolkning på nästan tio miljarder.

Enligt befolkningsexperter från FN kommer Libanons befolkning att växa till fem miljoner år 2050, men Syriens kommer nästan att fördubblas från dagens 20 miljoner till 34 miljoner. Saudiarabiens befolkning kommer att öka från 24 miljoner till 45 miljoner. Egypten kommer att växa med mer än 50 miljoner till 121 miljoner egyptier vid år 2050. Irans islamiska republik, 71 miljoner i dag, väntas nå 100 miljoner vid mitten av århundradet.

Och bortsett från demografin är den muslimska tron hos Israels grannar på väg att bli militant. Hamas kontrollerar nu Gaza. Hizbollah kontrollerar nu södra Libanon och börjar bli den dominanta makten i Beirut. Medan Egypten leds av en proamerikansk autokrat, är den främsta rivalen om makten det allmänt omtyckta muslimska brödraskapet.

De som inte gillar den saudiska monarkin bör tänka på vad som sannolikt kommer att ta dess plats om huset Saud skulle falla. Detsamma gäller de jordanska och marockanska monarkierna, och Persiska vikens schejkdömen, emirat och sultanat.

I alla generationsöverspännande strider, är den avgörande frågan ofta: Vems sida står tiden på? Medan president Bush firar Israels 60:e födelsedag, och i sin tur firas som Israels bäste vän någonsin, är det en rimlig fråga att ställa.

______________________________________________________


Översatt från engelska av Skåneländaren.
Originaltexten skrevs av Patrick J. Buchanan, den återfinns här:
http://www.humanevents.com/article.php?id=26552


Etiketter: