München, 1938
av Patrick J. Buchanan
Postad: 03/06/2008
När president Bush, inför Knesset, använde ordet ”appeasement” för att etikettera dem som skulle förhandla med Irans Mahmoud Ahmadinejad, åberopade han den mest kraftfulla analogin i varje debatt som handlar om krig och fred.
Ingen man önskar bli betraktad som en ”appeaser”.
Men, som denne skribent har upptäckt sedan min bok ”Churchill, Hitler and ’The Unnecessary War’: How Britain Lost Its Empire and the West Lost the World” lanserades på Memorial Day, finns det en djup källa av okunnighet om vad som hände under den septembermånaden för 70 år sedan.
Varför begav sig Neville Chamberlain till München? Hur ledde München till andra världskriget?
Fröna till krisen såddes vid fredskonferensen i Paris 1919. Där karvade de segerrika allierade ut den nya nationen Tjeckoslovakien ur det österrikisk-ungerska imperiet.
Men i stället för att följa sin princip om självbestämmande, placerade de allierade under sju miljoner tjeckers styre tre miljoner tyskar, tre miljoner slovaker, 800 000 ungrare, 150 000 polacker och 500 000 rutener. Dessa dåraktiga beslut spottade på Woodrow Wilsons 14 punkter, under vilkas villkor tyskarna, österrikarna och ungrarna hade lagt ned sina vapen.
1938 hade Tyskland rest sig, återupprustat och fört Österrike in i riket, och krävde att självbestämmanderätt nu skulle ges till de tre miljoner tyskarna i Tjeckoslovakien, som högljutt krävde att bli fria från Prag för att återförenas med sina stamfränder.
Storbritannien hade ingen allians med, och ingen förpliktelse att strida för, tjeckerna. Men Frankrike hade. Och Storbritannien fruktade att om Adolf Hitler brukade våld för att föra sudettyskarna tillbaka till tyskt styre, skulle Frankrike kanske strida. Och om Frankrike förklarade krig skulle Storbritannien bli indraget, och ett andra blodbad skulle följa såsom det hade gjort 1914.
Chamberlain begav sig till München eftersom han inte ansåg att hållandet av tre miljoner tyskar inuti en nation till vilken de hade överlämnats mot sin vilja var värt ett världskrig.
Dessutom så var Storbritannien oförberett för krig. Hon hade ingen värnplikt, inga Spitfires, inga divisioner redo att skickas till Frankrike. Varför skulle det brittiska imperiet begå självmord genom att förklara krig mot Tyskland, för att stödja ett Paris-fredsfördrag som han, Chamberlain, ansåg hade orättfärdigt och ohederligt prackats på ett besegrat Tyskland?
Chamberlain ansåg inte det – och, efter tre resor till Tyskland under den septembermånaden, verkställde han överförandet av sudettyskarna till Berlins styre, där de önskade vara. Han kom hem i triumf för att hyllas som den störste fredsmakaren genom alla tider.
Varför är då ”München” och ”appeasement” smädelseord?
Svaret ligger i vad som hände sedan.
Chamberlain återvände från München till ett begeistrat mottagande, viftande ett papper som han och Hitler hade signerat, och deklarerade: ”För den andra gången på 60 år så har en brittisk premiärminister återvänt från Tyskland med en ärofull fred. Jag tror det är fred för vår tid.”
Detta var uppenbart nonsens. Hitler hade redan vänt sig mot nästa sak på hans meny, Danzig, en stad bestående av 350 000 tyskar, avskiljd från riket vid Versailles och gjord till en fristad för att ge det nya Polen en port till havet. Hitler ville inte ha krig med Polen. Han ville faktiskt ha den sortens allians med Polen som han hade med Italien. Men först måste Danzig lösas.
Även här höll den brittiska regeringen med: Danzig borde återlämnas. Av alla amputationer av tyska landområden och folk vid Versailles, betraktade europeiska statsmän, till och med Winston Churchill, Danzig och den polska korridoren som delade Tyskland i två som den mest skandalösa. Problemet var polackerna, som vägrade diskutera Danzig.
Sedan, i mars, började Tjeckoslovakien plötsligt falla sönder. Sudetenland hade annekterats av Tyskland. Ungern hade tagit tillbaka sina förlorade landområden, och Polen hade annekterat den omtvistade regionen Teschen. Slovakien och Rutenien gick nu mot att förklara självständighet, och Prag började marschera mot provinserna.
Hitler ingrep för att garantera Slovakiens självständighet och gav Ungern grönt ljus för att återannektera Rutenien. Den tjeckiske presidenten Hacha bad då om att få träffa Hitler, som hunsade honom under tre timmar till att signera bort tjeckisk självständighet och göra sin nation till det tyska protektoratet Böhmen och Mähren. Chamberlain, nu förödmjukad, hånad av backbenchers från Tory, i panik över falska rykten om tyska attacker mot Rumänien och Polen, gjorde den största blundern i brittisk historia. Utan att vara tillfrågad utställde han en krigsgaranti till Polen, bemyndigande en polsk diktatur av överstar som hade gått med Hitler i att stycka Tjeckoslovakien till att dra det brittiska imperiet i krig med Tyskland över en stad, Danzig, som britterna ansåg borde återlämnas till Tyskland.
Det var inte München. Det var krigsgarantin som garanterade kriget som fällde imperiet, och gav oss Förintelsen, 50 miljoner döda och staliniseringen av halva Europa.
Postad: 03/06/2008
När president Bush, inför Knesset, använde ordet ”appeasement” för att etikettera dem som skulle förhandla med Irans Mahmoud Ahmadinejad, åberopade han den mest kraftfulla analogin i varje debatt som handlar om krig och fred.
Ingen man önskar bli betraktad som en ”appeaser”.
Men, som denne skribent har upptäckt sedan min bok ”Churchill, Hitler and ’The Unnecessary War’: How Britain Lost Its Empire and the West Lost the World” lanserades på Memorial Day, finns det en djup källa av okunnighet om vad som hände under den septembermånaden för 70 år sedan.
Varför begav sig Neville Chamberlain till München? Hur ledde München till andra världskriget?
Fröna till krisen såddes vid fredskonferensen i Paris 1919. Där karvade de segerrika allierade ut den nya nationen Tjeckoslovakien ur det österrikisk-ungerska imperiet.
Men i stället för att följa sin princip om självbestämmande, placerade de allierade under sju miljoner tjeckers styre tre miljoner tyskar, tre miljoner slovaker, 800 000 ungrare, 150 000 polacker och 500 000 rutener. Dessa dåraktiga beslut spottade på Woodrow Wilsons 14 punkter, under vilkas villkor tyskarna, österrikarna och ungrarna hade lagt ned sina vapen.
1938 hade Tyskland rest sig, återupprustat och fört Österrike in i riket, och krävde att självbestämmanderätt nu skulle ges till de tre miljoner tyskarna i Tjeckoslovakien, som högljutt krävde att bli fria från Prag för att återförenas med sina stamfränder.
Storbritannien hade ingen allians med, och ingen förpliktelse att strida för, tjeckerna. Men Frankrike hade. Och Storbritannien fruktade att om Adolf Hitler brukade våld för att föra sudettyskarna tillbaka till tyskt styre, skulle Frankrike kanske strida. Och om Frankrike förklarade krig skulle Storbritannien bli indraget, och ett andra blodbad skulle följa såsom det hade gjort 1914.
Chamberlain begav sig till München eftersom han inte ansåg att hållandet av tre miljoner tyskar inuti en nation till vilken de hade överlämnats mot sin vilja var värt ett världskrig.
Dessutom så var Storbritannien oförberett för krig. Hon hade ingen värnplikt, inga Spitfires, inga divisioner redo att skickas till Frankrike. Varför skulle det brittiska imperiet begå självmord genom att förklara krig mot Tyskland, för att stödja ett Paris-fredsfördrag som han, Chamberlain, ansåg hade orättfärdigt och ohederligt prackats på ett besegrat Tyskland?
Chamberlain ansåg inte det – och, efter tre resor till Tyskland under den septembermånaden, verkställde han överförandet av sudettyskarna till Berlins styre, där de önskade vara. Han kom hem i triumf för att hyllas som den störste fredsmakaren genom alla tider.
Varför är då ”München” och ”appeasement” smädelseord?
Svaret ligger i vad som hände sedan.
Chamberlain återvände från München till ett begeistrat mottagande, viftande ett papper som han och Hitler hade signerat, och deklarerade: ”För den andra gången på 60 år så har en brittisk premiärminister återvänt från Tyskland med en ärofull fred. Jag tror det är fred för vår tid.”
Detta var uppenbart nonsens. Hitler hade redan vänt sig mot nästa sak på hans meny, Danzig, en stad bestående av 350 000 tyskar, avskiljd från riket vid Versailles och gjord till en fristad för att ge det nya Polen en port till havet. Hitler ville inte ha krig med Polen. Han ville faktiskt ha den sortens allians med Polen som han hade med Italien. Men först måste Danzig lösas.
Även här höll den brittiska regeringen med: Danzig borde återlämnas. Av alla amputationer av tyska landområden och folk vid Versailles, betraktade europeiska statsmän, till och med Winston Churchill, Danzig och den polska korridoren som delade Tyskland i två som den mest skandalösa. Problemet var polackerna, som vägrade diskutera Danzig.
Sedan, i mars, började Tjeckoslovakien plötsligt falla sönder. Sudetenland hade annekterats av Tyskland. Ungern hade tagit tillbaka sina förlorade landområden, och Polen hade annekterat den omtvistade regionen Teschen. Slovakien och Rutenien gick nu mot att förklara självständighet, och Prag började marschera mot provinserna.
Hitler ingrep för att garantera Slovakiens självständighet och gav Ungern grönt ljus för att återannektera Rutenien. Den tjeckiske presidenten Hacha bad då om att få träffa Hitler, som hunsade honom under tre timmar till att signera bort tjeckisk självständighet och göra sin nation till det tyska protektoratet Böhmen och Mähren. Chamberlain, nu förödmjukad, hånad av backbenchers från Tory, i panik över falska rykten om tyska attacker mot Rumänien och Polen, gjorde den största blundern i brittisk historia. Utan att vara tillfrågad utställde han en krigsgaranti till Polen, bemyndigande en polsk diktatur av överstar som hade gått med Hitler i att stycka Tjeckoslovakien till att dra det brittiska imperiet i krig med Tyskland över en stad, Danzig, som britterna ansåg borde återlämnas till Tyskland.
Det var inte München. Det var krigsgarantin som garanterade kriget som fällde imperiet, och gav oss Förintelsen, 50 miljoner döda och staliniseringen av halva Europa.
______________________________________________________
Översatt från engelska av Skåneländaren.
Originaltexten skrevs av Patrick J. Buchanan, den återfinns här:
http://www.humanevents.com/article.php?id=26791
Översatt från engelska av Skåneländaren.
Originaltexten skrevs av Patrick J. Buchanan, den återfinns här:
http://www.humanevents.com/article.php?id=26791
Etiketter: Pat Buchanan
upplagd av Skåneländaren
20:49
<< Startsida