Var Förintelsen oundviklig?
av Patrick J. Buchanan
Postad: 20/6/2008
”Vad skulle Winston ha gjort?”
Så frågar Newsweeks omslag, som visar upp ett foto i helfigur av premiärministern som hans folk röstade till den störste britten av dem alla.
En rejäl hyllning, när man inser att Churchills karriär sammanfaller med kollapsen av det brittiska imperiet och hans nations fall från världsledarskap till en tredje rangens stat.
Att Newsweek-omslaget kom till på grund av min bok ”Churchill, Hitler and ’The Unnecessary War’” förefaller uppenbart, med tanke på att en av de tre essäerna, av Christopher Hitchens, var en svidande recension. Även om han på sina ställen ger beröm, avslutar Hitchens på ett charmerande vis: Denna bok ”stinker”.
Förståeligt. Ingen britt kan med lätthet erkänna riktigheten av min centrala tes: Britterna sparkade bort sitt imperium. Genom kolossala blundrar förklarade Storbritannien två gånger krig mot ett Tyskland som inte hade angripit henne och inte ville ha krig med henne, stred under tio blodiga år och förlorade allt.
Oförmögen att möta sanningen söker Hitchens tröst i gamla myter.
Vi var tvungna att stoppa preussisk militarism 1914, säger Hitchens. ”Kaiserns policy visar att Tyskland letade efter en chans till krig över hela jordklotet.”
Nonsens. Om Kaisern letade efter ett krig hade han funnit det. Men 1914 så hade han varit vid makten i 25 år, befann sig långt in i medelåldern men hade aldrig utkämpat ett krig eller sett ett slag.
Från Waterloo till första världskriget utkämpade Preussen tre krig, alla under en sjuårsperiod, 1864 till 1871. Från dessa krig förvärvade hon två hertigdömen, Schleswig och Holstein, och två provinser, Alsace och Lorraine. Vid år 1914 så hade Tyskland inte utkämpat ett krig på två generationer.
Låter det som en nation ute efter att erövra världen?
Rörande Kaiserns stridslystna stöd till boerna, hans antändning av Agadirkrisen 1911[1], hans byggande av en stor flotta, hans sökande efter kolonier i Afrika, så härmade han bara britterna, vars bifall och vänskap han desperat sökte under hela sitt liv och alltid förnekades.
I varje kris som Kaisern snubblade in i, inklusive hans korkade ”carte blanche” till Österrike efter att serbiska attentatsmän mördade den österrikiske tronföljaren, backade Kaisern tillbaka eller försökte backa tillbaka när krig utbröt.
Till och med Churchill, som innan 1914 anklagade Kaisern för att sträva efter ”världsherravälde”, gav med sig: ”Historien borde [...] frikänna Vilhelm II från att ha anstiftat och planerat världskriget.”
Vad ska man säga om andra världskriget? Nog var det nödvändigt att förklara krig för att stoppa Adolf Hitler från att erövra världen och genomföra Förintelsen.
Men fundera lite. Innan Storbritannien förklarade krig mot honom så krävde Hitler aldrig återlämnandet av några landområden förlorade till väst vid Versailles. Norra Schleswig hade gått till Danmark 1920[2], Eupen och Malmédy hade gått till Belgien, Alsace och Lorraine till Frankrike.
Varför krävde inte Hitler tillbaka dessa landområden? Eftersom han sökte efter en allians, eller åtminstone vänskap, med Storbritannien och visste att varje framstöt mot Frankrike skulle innebära krig med Storbritannien – ett krig han aldrig ville ha.
Om Hitler var ute efter att erövra världen, varför byggde han inte en stor flotta? Varför krävde han inte den franska flottan när Frankrike kapitulerade? Tyskland tvingades ge upp sin Högsjöflotta 1918.
Varför byggde han sin egen Maginotlinje, Västvallen, i Rhenlandet, om han hela tiden avsåg att invadera Frankrike?
Om han ville ha krig med västvärlden, varför erbjöd han fred efter Polen och erbjöd ett slut på kriget, igen, efter Dunkerque?
Att Hitler var en rabiat antisemit går inte att förneka. ”Mein Kampf” är fylld med antisemitism. Nürnberglagarna bekräftar det. Men under de sex åren innan Storbritannien förklarade krig så fanns det ingen Förintelse, och under två år efter att kriget hade börjat, fanns det ingen Förintelse.[3]
Inte förrän midvintern 1942 hölls Wannseekonferensen, där den slutgiltiga lösningen låg på bordet.
Den konferensen sammankallades inte förrän Hitler hade hejdats i Ryssland, var i krig med Amerika och hade på känn att undergången var oundviklig. Då började tågen rulla.
Och varför invaderade Hitler Ryssland? Denne skribent citerar Hitler tio gånger när han säger att endast genom att slå ut Ryssland skulle han kunna övertyga Storbritannien om att de inte kunde vinna och att de måste stoppa kriget.
Hitchens hånar denna uppfattning, åberopandes Hitler-galningen-teorin.
”Kan vi ha en bättre definition av rubbning och storhetsvansinne än fallet av en diktator som kör över sina egna generaler och invaderar Ryssland i vintertid [...] ?”
Christopher, Hitler invaderade Ryssland den 22 juni.
Förintelsen var inte en orsak till kriget, utan en konsekvens av kriget. Inget krig, ingen Förintelse.
Storbritannien gick i krig mot Tyskland för att rädda Polen. Hon räddade inte Polen. Hon förlorade imperiet. Och Josef Stalin, vars offer vid september 1939 översteg Hitlers i proportionen 1000 mot en, och som gick med Hitler i våldtäkten av Polen, innehade i slutänden hela Polen, och alla de kristna nationerna från Uralbergen till Elbe.
Det brittiska imperiet stred, blödde och dog, och tryggade Öst- och Centraleuropa för stalinism. Inte konstigt att Winston Churchill var så melankolisk när han var gammal. Inte konstigt att Christopher rasar mot boken. Som T.S. Eliot observerade, ”Mänskligheten kan inte stå ut med mycket verklighet.”
[1] I originaltexten talades det om ”his igniting the Agadir crisis in 1905”, men Agadirkrisen inträffade 1911 – inte 1905. Jag antar att Buchanan menar Agadirkrisen 1911, men han kan även mena Första Marockokrisen (som inleddes 1905), eller att fröna till Agadirkrisen såddes 1905. Christopher Hitchens rörde i sin essä i Newsweek ihop dessa båda kriser; det är möjligt att Buchanan gjorde misstaget att utgå från att Hitchens uppgifter var korrekta.
[2] Det stod 1919 i originaltexten, men norra Schleswig gick inte till Danmark förrän efter folkomröstningen den 10 februari 1920 (officiellt förenades norra Schlesvig med Danmark den 15 juni 1920); alltså ändrade jag till 1920.
[3] Buchanans datering av inledningen på ”Holocaust” (vilket är ordet som används i originaltexten) slår mig som märkligt sen; eventuellt ser han ”Holocaust” som liktydigt med ”den slutgiltiga lösningen”.
Postad: 20/6/2008
”Vad skulle Winston ha gjort?”
Så frågar Newsweeks omslag, som visar upp ett foto i helfigur av premiärministern som hans folk röstade till den störste britten av dem alla.
En rejäl hyllning, när man inser att Churchills karriär sammanfaller med kollapsen av det brittiska imperiet och hans nations fall från världsledarskap till en tredje rangens stat.
Att Newsweek-omslaget kom till på grund av min bok ”Churchill, Hitler and ’The Unnecessary War’” förefaller uppenbart, med tanke på att en av de tre essäerna, av Christopher Hitchens, var en svidande recension. Även om han på sina ställen ger beröm, avslutar Hitchens på ett charmerande vis: Denna bok ”stinker”.
Förståeligt. Ingen britt kan med lätthet erkänna riktigheten av min centrala tes: Britterna sparkade bort sitt imperium. Genom kolossala blundrar förklarade Storbritannien två gånger krig mot ett Tyskland som inte hade angripit henne och inte ville ha krig med henne, stred under tio blodiga år och förlorade allt.
Oförmögen att möta sanningen söker Hitchens tröst i gamla myter.
Vi var tvungna att stoppa preussisk militarism 1914, säger Hitchens. ”Kaiserns policy visar att Tyskland letade efter en chans till krig över hela jordklotet.”
Nonsens. Om Kaisern letade efter ett krig hade han funnit det. Men 1914 så hade han varit vid makten i 25 år, befann sig långt in i medelåldern men hade aldrig utkämpat ett krig eller sett ett slag.
Från Waterloo till första världskriget utkämpade Preussen tre krig, alla under en sjuårsperiod, 1864 till 1871. Från dessa krig förvärvade hon två hertigdömen, Schleswig och Holstein, och två provinser, Alsace och Lorraine. Vid år 1914 så hade Tyskland inte utkämpat ett krig på två generationer.
Låter det som en nation ute efter att erövra världen?
Rörande Kaiserns stridslystna stöd till boerna, hans antändning av Agadirkrisen 1911[1], hans byggande av en stor flotta, hans sökande efter kolonier i Afrika, så härmade han bara britterna, vars bifall och vänskap han desperat sökte under hela sitt liv och alltid förnekades.
I varje kris som Kaisern snubblade in i, inklusive hans korkade ”carte blanche” till Österrike efter att serbiska attentatsmän mördade den österrikiske tronföljaren, backade Kaisern tillbaka eller försökte backa tillbaka när krig utbröt.
Till och med Churchill, som innan 1914 anklagade Kaisern för att sträva efter ”världsherravälde”, gav med sig: ”Historien borde [...] frikänna Vilhelm II från att ha anstiftat och planerat världskriget.”
Vad ska man säga om andra världskriget? Nog var det nödvändigt att förklara krig för att stoppa Adolf Hitler från att erövra världen och genomföra Förintelsen.
Men fundera lite. Innan Storbritannien förklarade krig mot honom så krävde Hitler aldrig återlämnandet av några landområden förlorade till väst vid Versailles. Norra Schleswig hade gått till Danmark 1920[2], Eupen och Malmédy hade gått till Belgien, Alsace och Lorraine till Frankrike.
Varför krävde inte Hitler tillbaka dessa landområden? Eftersom han sökte efter en allians, eller åtminstone vänskap, med Storbritannien och visste att varje framstöt mot Frankrike skulle innebära krig med Storbritannien – ett krig han aldrig ville ha.
Om Hitler var ute efter att erövra världen, varför byggde han inte en stor flotta? Varför krävde han inte den franska flottan när Frankrike kapitulerade? Tyskland tvingades ge upp sin Högsjöflotta 1918.
Varför byggde han sin egen Maginotlinje, Västvallen, i Rhenlandet, om han hela tiden avsåg att invadera Frankrike?
Om han ville ha krig med västvärlden, varför erbjöd han fred efter Polen och erbjöd ett slut på kriget, igen, efter Dunkerque?
Att Hitler var en rabiat antisemit går inte att förneka. ”Mein Kampf” är fylld med antisemitism. Nürnberglagarna bekräftar det. Men under de sex åren innan Storbritannien förklarade krig så fanns det ingen Förintelse, och under två år efter att kriget hade börjat, fanns det ingen Förintelse.[3]
Inte förrän midvintern 1942 hölls Wannseekonferensen, där den slutgiltiga lösningen låg på bordet.
Den konferensen sammankallades inte förrän Hitler hade hejdats i Ryssland, var i krig med Amerika och hade på känn att undergången var oundviklig. Då började tågen rulla.
Och varför invaderade Hitler Ryssland? Denne skribent citerar Hitler tio gånger när han säger att endast genom att slå ut Ryssland skulle han kunna övertyga Storbritannien om att de inte kunde vinna och att de måste stoppa kriget.
Hitchens hånar denna uppfattning, åberopandes Hitler-galningen-teorin.
”Kan vi ha en bättre definition av rubbning och storhetsvansinne än fallet av en diktator som kör över sina egna generaler och invaderar Ryssland i vintertid [...] ?”
Christopher, Hitler invaderade Ryssland den 22 juni.
Förintelsen var inte en orsak till kriget, utan en konsekvens av kriget. Inget krig, ingen Förintelse.
Storbritannien gick i krig mot Tyskland för att rädda Polen. Hon räddade inte Polen. Hon förlorade imperiet. Och Josef Stalin, vars offer vid september 1939 översteg Hitlers i proportionen 1000 mot en, och som gick med Hitler i våldtäkten av Polen, innehade i slutänden hela Polen, och alla de kristna nationerna från Uralbergen till Elbe.
Det brittiska imperiet stred, blödde och dog, och tryggade Öst- och Centraleuropa för stalinism. Inte konstigt att Winston Churchill var så melankolisk när han var gammal. Inte konstigt att Christopher rasar mot boken. Som T.S. Eliot observerade, ”Mänskligheten kan inte stå ut med mycket verklighet.”
_________________________________________
Översättarens anmärkningar:
Översättarens anmärkningar:
[1] I originaltexten talades det om ”his igniting the Agadir crisis in 1905”, men Agadirkrisen inträffade 1911 – inte 1905. Jag antar att Buchanan menar Agadirkrisen 1911, men han kan även mena Första Marockokrisen (som inleddes 1905), eller att fröna till Agadirkrisen såddes 1905. Christopher Hitchens rörde i sin essä i Newsweek ihop dessa båda kriser; det är möjligt att Buchanan gjorde misstaget att utgå från att Hitchens uppgifter var korrekta.
[2] Det stod 1919 i originaltexten, men norra Schleswig gick inte till Danmark förrän efter folkomröstningen den 10 februari 1920 (officiellt förenades norra Schlesvig med Danmark den 15 juni 1920); alltså ändrade jag till 1920.
[3] Buchanans datering av inledningen på ”Holocaust” (vilket är ordet som används i originaltexten) slår mig som märkligt sen; eventuellt ser han ”Holocaust” som liktydigt med ”den slutgiltiga lösningen”.
______________________________________________________
Översatt från engelska av Skåneländaren.
Originaltexten skrevs av Patrick J. Buchanan, den återfinns här:
http://www.humanevents.com/article.php?id=27107
Översatt från engelska av Skåneländaren.
Originaltexten skrevs av Patrick J. Buchanan, den återfinns här:
http://www.humanevents.com/article.php?id=27107
Etiketter: Pat Buchanan
upplagd av Skåneländaren
23:37
<< Startsida