California, Here We Come!
Av Patrick J. Buchanan, 26/6 2009
PALM SPRINGS, Kalifornien. – om bara några veckor, går Kalifornien in i väggen.
Och amerikanerna borde ta en lång och ordentlig titt på det gyllene landets fiskala och sociala haveri, eftersom Kalifornien befinner sig på en plats som hela Amerika är på väg till.
I maj, när fem finansieringsförslag blev föremål för folkomröstning, vädjade guvernör Schwarzenegger till de överbeskattade kalifornierna att inte göra deras stat till ”dysfunktionens affischbarn”.
Som The Economist skriver: ”Den 18 maj, gjorde de just det”.
Arnold begav sig till Vita huset för att få statliga lånegarantier för nya delstatsobligationer. Men med presidentens popularitetssiffror slokande på grund av en tro att han spenderar för mycket, smällde Obama-iterna igen dörren.
I Sacramento gör en republikansk blockeringsstyrka motstånd mot alla nya skatteintäkter. Och med delstaten under ett konstitutionellt mandat att balansera sin budget, trots det stående inför ett $24 miljarders underskott nu i juli, är en motorsåg på väg att sättas in mot delstatsadministrationen.
Runt 38.000 av 168.000 delstatsfångar kan komma att släppas. Medan Barack Obama verkar för en allmän sjukförsäkring, kommer Kalifornien att skära ned på Medi-Cal för de fattiga. Utbildningen kommer att hårdbantas, resulterande i ett förkortat skolår, tusentals uppsagda lärare, skolstängningar och ett slut på sommarprogram i ett system som har rasat från nationens bästa till ett av de värsta, när det mäts i avhoppsnivåer och akademisk prestation.
University of Californias 10 campusar står inför nedskärningar som kan resultera i 50.000 färre studenter och 5.000 färre lärare.
Det som gör hennes finanskris relevant för oss alla är inte enbart att Kalifornien är vår mest folkrika stat, med en av åtta amerikaner boende där, utan även att Kalifornien har en bruttonationalprodukt som är större än Kanadas.
Dessutom är Kaliforniens demografi i dag Amerikas demografi i morgon, precis som Kaliforniens sociala och fiskala policys under det förra årtiondet speglar dem som återfinns hos den amerikanska regeringen i dag.
En tredjedel av alla amerikanska löntagare har i dag fått amnesti från att betala statliga inkomstskatter, medan den översta 1 procenten drar hela 40 procent av det enorma lasset. Så är även i Kalifornien de välbärgade och rika hårt pressade, vilket är varför så många i tysthet har stängt sina verksamheter, packat ihop och begett sig tillbaka över bergen varifrån deras fäder kom.
Under George W. Bush och Obama har den amerikanska staten åtagit sig enorma nya ansvarsområden: No Child Left Behind, bidrag till receptbelagda mediciner genom Medicare, krig i Irak och Afghanistan, övertagandena av banker och bilföretag, ändlösa räddningspaket och en nationell sjukförsäkring.
Kalifornien spenderade, också, frikostigt under de feta åren och ställde ut obligationer när delstatens intäkter inte täckte kostnaderna, vilket förde dess en gång ypperliga kreditranking ner till att vara nationens lägsta. På samma vis är amerikanska statsobligationer, treasury bills, och den amerikanska dollarn nu alltmer misstrodda.
Demografiskt befinner sig Kalifornien där Amerika kommer att vara 2040.
Vita personer, som lämnar Kalifornien på samma vis som de gjorde i miljontal på 1990-talet, utgör mindre än hälften av befolkningen. Hispanics, vars antal rusar uppåt till följd av legal och illegal invandring, utgör klart mer än en tredjedel av befolkningen. Den afrikansk-amerikanska andelen av Kaliforniens befolkning faller också, medan den asiatiska andelen stiger, återigen till följd av invandring.
Los Angeles, som är hur de flesta stora amerikanska städer kommer att se ut, är jordens mest mångfaldiga stad. Har mångfald varit en styrka?
I fängelserna och häktena, och bland de tjogtals tusentals i gatugäng och underklassen, pågår ett svart-brunt inbördeskrig.
I oktober 2006 rapporterade Financial Times rönen från den ryktbare författaren till ”Bowling Alone” om vad mångfalden har anställt:
”En dyster bild av de nedbrytande effekterna av etnisk mångfald har avslöjats i forskning gjord av Harvard Universitys Robert Putnam, en av världens mest inflytelserika statsvetare. Hans forskning visar att ju mer mångfaldigt ett samhälle är, desto mindre sannolikt är det att dess invånare litar på någon – från deras granne som bor bredvid till borgmästaren.”
”I närvaron av mångfald, hukar vi oss”, sade Putnam. ”Vi agerar som sköldpaddor. Effekten av mångfald är värre än vad som hade antagits. Och det är inte bara det att vi inte litar på folk som inte är som oss. I mångfaldiga samhällen litar vi inte på personer som faktiskt ser ut som oss.”
”Professor Putnam”, sade Financial Times, ”fann att tilliten var lägst i Los Angeles, ’den mest mångfaldiga mänskliga bosättningen i mänsklighetens historia’.”
Richard Nixon och Ronald Reagan tog hem Kalifornien nio gånger. Men delstaten är nu en liberalismens förläning. John McCains andel av rösterna var mindre än Barry Goldwaters. Kalifornien tror i dag på Big Government, öppna gränser, mångfald, multikulturalism och medlidandets politik. Men det som liberalismen har anställt i Kalifornien, flyr dess infödda ifrån.
Likväl, där Kalifornien befinner sig, är Amerika på väg mot.
Kalifornier som flyr från samhällena och städerna i vilka de fostrades har Arizona, Idaho, Colorado, Utah och Nevada att bege sig till. Men när hela Amerika anländer där Kalifornien befinner sig i dag, vart flyr amerikanerna?
PALM SPRINGS, Kalifornien. – om bara några veckor, går Kalifornien in i väggen.
Och amerikanerna borde ta en lång och ordentlig titt på det gyllene landets fiskala och sociala haveri, eftersom Kalifornien befinner sig på en plats som hela Amerika är på väg till.
I maj, när fem finansieringsförslag blev föremål för folkomröstning, vädjade guvernör Schwarzenegger till de överbeskattade kalifornierna att inte göra deras stat till ”dysfunktionens affischbarn”.
Som The Economist skriver: ”Den 18 maj, gjorde de just det”.
Arnold begav sig till Vita huset för att få statliga lånegarantier för nya delstatsobligationer. Men med presidentens popularitetssiffror slokande på grund av en tro att han spenderar för mycket, smällde Obama-iterna igen dörren.
I Sacramento gör en republikansk blockeringsstyrka motstånd mot alla nya skatteintäkter. Och med delstaten under ett konstitutionellt mandat att balansera sin budget, trots det stående inför ett $24 miljarders underskott nu i juli, är en motorsåg på väg att sättas in mot delstatsadministrationen.
Runt 38.000 av 168.000 delstatsfångar kan komma att släppas. Medan Barack Obama verkar för en allmän sjukförsäkring, kommer Kalifornien att skära ned på Medi-Cal för de fattiga. Utbildningen kommer att hårdbantas, resulterande i ett förkortat skolår, tusentals uppsagda lärare, skolstängningar och ett slut på sommarprogram i ett system som har rasat från nationens bästa till ett av de värsta, när det mäts i avhoppsnivåer och akademisk prestation.
University of Californias 10 campusar står inför nedskärningar som kan resultera i 50.000 färre studenter och 5.000 färre lärare.
Det som gör hennes finanskris relevant för oss alla är inte enbart att Kalifornien är vår mest folkrika stat, med en av åtta amerikaner boende där, utan även att Kalifornien har en bruttonationalprodukt som är större än Kanadas.
Dessutom är Kaliforniens demografi i dag Amerikas demografi i morgon, precis som Kaliforniens sociala och fiskala policys under det förra årtiondet speglar dem som återfinns hos den amerikanska regeringen i dag.
En tredjedel av alla amerikanska löntagare har i dag fått amnesti från att betala statliga inkomstskatter, medan den översta 1 procenten drar hela 40 procent av det enorma lasset. Så är även i Kalifornien de välbärgade och rika hårt pressade, vilket är varför så många i tysthet har stängt sina verksamheter, packat ihop och begett sig tillbaka över bergen varifrån deras fäder kom.
Under George W. Bush och Obama har den amerikanska staten åtagit sig enorma nya ansvarsområden: No Child Left Behind, bidrag till receptbelagda mediciner genom Medicare, krig i Irak och Afghanistan, övertagandena av banker och bilföretag, ändlösa räddningspaket och en nationell sjukförsäkring.
Kalifornien spenderade, också, frikostigt under de feta åren och ställde ut obligationer när delstatens intäkter inte täckte kostnaderna, vilket förde dess en gång ypperliga kreditranking ner till att vara nationens lägsta. På samma vis är amerikanska statsobligationer, treasury bills, och den amerikanska dollarn nu alltmer misstrodda.
Demografiskt befinner sig Kalifornien där Amerika kommer att vara 2040.
Vita personer, som lämnar Kalifornien på samma vis som de gjorde i miljontal på 1990-talet, utgör mindre än hälften av befolkningen. Hispanics, vars antal rusar uppåt till följd av legal och illegal invandring, utgör klart mer än en tredjedel av befolkningen. Den afrikansk-amerikanska andelen av Kaliforniens befolkning faller också, medan den asiatiska andelen stiger, återigen till följd av invandring.
Los Angeles, som är hur de flesta stora amerikanska städer kommer att se ut, är jordens mest mångfaldiga stad. Har mångfald varit en styrka?
I fängelserna och häktena, och bland de tjogtals tusentals i gatugäng och underklassen, pågår ett svart-brunt inbördeskrig.
I oktober 2006 rapporterade Financial Times rönen från den ryktbare författaren till ”Bowling Alone” om vad mångfalden har anställt:
”En dyster bild av de nedbrytande effekterna av etnisk mångfald har avslöjats i forskning gjord av Harvard Universitys Robert Putnam, en av världens mest inflytelserika statsvetare. Hans forskning visar att ju mer mångfaldigt ett samhälle är, desto mindre sannolikt är det att dess invånare litar på någon – från deras granne som bor bredvid till borgmästaren.”
”I närvaron av mångfald, hukar vi oss”, sade Putnam. ”Vi agerar som sköldpaddor. Effekten av mångfald är värre än vad som hade antagits. Och det är inte bara det att vi inte litar på folk som inte är som oss. I mångfaldiga samhällen litar vi inte på personer som faktiskt ser ut som oss.”
”Professor Putnam”, sade Financial Times, ”fann att tilliten var lägst i Los Angeles, ’den mest mångfaldiga mänskliga bosättningen i mänsklighetens historia’.”
Richard Nixon och Ronald Reagan tog hem Kalifornien nio gånger. Men delstaten är nu en liberalismens förläning. John McCains andel av rösterna var mindre än Barry Goldwaters. Kalifornien tror i dag på Big Government, öppna gränser, mångfald, multikulturalism och medlidandets politik. Men det som liberalismen har anställt i Kalifornien, flyr dess infödda ifrån.
Likväl, där Kalifornien befinner sig, är Amerika på väg mot.
Kalifornier som flyr från samhällena och städerna i vilka de fostrades har Arizona, Idaho, Colorado, Utah och Nevada att bege sig till. Men när hela Amerika anländer där Kalifornien befinner sig i dag, vart flyr amerikanerna?
______________________________________________________
Översatt från engelska av Skåneländaren.
Originaltexten skrevs av Patrick J. Buchanan, den återfinns här:
http://www.humanevents.com/article.php?id=32465
Normalt sett publiceras inga kommentarer på denna webbplats, men det går bra att kontakta Skåneländaren via kommentar-funktionen.
Översatt från engelska av Skåneländaren.
Originaltexten skrevs av Patrick J. Buchanan, den återfinns här:
http://www.humanevents.com/article.php?id=32465
Normalt sett publiceras inga kommentarer på denna webbplats, men det går bra att kontakta Skåneländaren via kommentar-funktionen.
Etiketter: Pat Buchanan
upplagd av Skåneländaren
20:23
0 kommentarer
