Kommer Obama att spela ut krigskortet?
Av Patrick J. Buchanan, 5/2 2010
Republikaner som redan räknar platserna som de kommer att vinna i höst borde hålla i minnet att Obama har ett stort kort kvar att spela ut.
Om presidenten deklarerade att han har löpt linan ut för ett framförhandlat slut på Irans nukleära program och införde de ”förlamande” sanktioner som han utlovade 2008, skulle Amerika befinna sig på en rulltrappa mot en konfrontation som skulle kunna leda direkt till krig.
Och om det blev krig, skulle det innebära slutet på GOP-drömmar om att vinna tre dussin platser i representanthuset och ett halvdussin i senaten.
Harry Reid är säkert medveten om att en amerikansk sammandrabbning med Iran, med honom vid presidentens sida, skulle kunna säkra hans återval. Förra veckan visslade Reid, medelst muntlig omröstning, ett lagförslag genom senaten för att placera oss på den rulltrappan.
Senat-lagförslag 2799 skulle straffa varje företag som exporterar bensin till Iran. Även om de simmar i olja, så har Iran en begränsad raffineringskapacitet och måste importera 40 procent av bränslet som driver deras bilar och lastbilar och värmer deras hem.
Och att skära av ett lands olja eller gas är en beprövad stig ledande till krig.
År 1941 frös USA Japans tillgångar, förnekande henne medlen som krävdes för att betala den amerikanska olja som hon var beroende av, vilket tvingade Tokyo att antingen retirera från sitt imperium eller bemäktiga sig den enda oljan inom räckhåll, i Nederländska Ostindien.
Den enda styrkan som var kapabel att ingripa mot en japansk attack in i Ostindien? Den amerikanska stillahavsflottan vid Pearl Harbor.
Egyptens Gamal Abdel Nasser hotade 1967 att stänga Tiransundet mellan Röda havet och Akabaviken för fartyg som var på väg mot den israeliska hamnstaden Eilat. Det skulle ha skurit av 95 procent av Israels olja.
Israels svar: ett föregripande krig som förstörde Egyptens flygvapen och satte israeliska trupper vid Sharm el-Sheikh, vid Tiransundet.
Försökte Reid och hans kolleger stärka Obamas förhandlingsposition?
Sanningen är den motsatta. Senaten försöker tvinga fram ett utspel från Obama, stänga in honom, begränsa hans handlingsfrihet, genom att få honom att införa sanktioner som skulle skära av förhandlingsspåret och sätta oss på en kurs mot krig – ett krig för att neka Iran vapen som de amerikanska underrättelsekretsarna i december 2007 sade att Iran upphörde att försöka skaffa sig år 2003.
Låter det bekant?
Den republikanske ledaren Mitch McConnell har klargjort att senaten tar kontroll över Iran-portföljen. ”Om Obama-administrationen inte vill agera mot den här regimen, måste kongressen göra det.”
Amerikanska intressen borde, kan man tycka, föreskriva ett stöd för de element i Iran som vill bli av med regimen och återfå kontakt med västvärlden. Men om det är vårt mål framstår senat-lagförslaget, tillsammans med en representanthus-version som gick igenom med 412 mot 12, som nästan diaboliskt perverst.
För en bensin-avskärning skulle slå hårt mot Irans medelklass. Revolutionsgardet och Basij-milisen på sina motorcyklar skulle få allt de behöver. Alltså motsätter sig ledarna för den gröna rörelsen, som har satt sig upp mot Mahmoud Ahmadinejad och ayatollan, sanktioner som åsamkar lidande hos deras eget folk.
Att skära av Irans bensintillförsel skulle orsaka många dödsfall. Och familjerna till de sjuka, de gamla, de svaga, och kvinnorna och barnen som dör, kommer sannolikt inte att känna tacksamhet gentemot de som dödade dem.
Och trots hysterin om Irans nära förestående test av en bomb, har USA:s underrättelsekretsar fortfarande inte ändrat sin slutsats att Teheran inte försöker skaffa en bomb.
Det låganrikade uranet vid Natanz, tilläckligt för en test, har varken blivit förflyttat eller anrikat till vapennivå. Ahmadinejad erbjöd denna vecka att anta västs uppgörelse och göra en bytesaffär med det mot bränsle för deras reaktor. Irans kända nukleära anläggningar befinner sig under FN-övervakning. Antalet centrifuger som är verksamma vid Natanz har fallit under 4.000. Det spekuleras över om de havererar eller har blivit saboterade.
Och om Iran är fast beslutet att skaffa en bomb, varför har underrättelsechefen Dennis Blair inte reviderat slutsatsen från 2007 och gett oss de konkreta bevisen?
Amerikanska antirobotfartyg är på väg in i viken. Antirobotbatterier placeras ut på den arabiska kusten. General David Petraeus varnade dock i går för att en räd mot Iran skulle kunna piska upp nationalistiska känslor till stöd för regimen.
Icke desto mindre har krigstrummorna återigen börjat ljuda.
Daniel Pipes uppmanar i en National Review Online-text som publicerades i Jerusalem Post – ”How to Save the Obama Presidency: Bomb Iran” – Obama att göra en ”dramatisk gest för att ändra den allmänna uppfattningen om honom som en lättviktig, mumlande ideolog” genom att beordra den amerikanska militären att anfalla Irans nukleära anläggningar.
Citerande sex opinionsundersökningar, säger Pipes att amerikanerna stödjer ett angrepp i dag och att de ”sannolikt samlas kring flaggan” när bomberna faller.
Kommer Obama att cyniskt ge efter för frestelsen, spela ut krigskortet och få ”de konservativa att svimma”, som Pipes uttrycker det, för att rädda sig själv och sitt parti? Vi får se.
Republikaner som redan räknar platserna som de kommer att vinna i höst borde hålla i minnet att Obama har ett stort kort kvar att spela ut.
Om presidenten deklarerade att han har löpt linan ut för ett framförhandlat slut på Irans nukleära program och införde de ”förlamande” sanktioner som han utlovade 2008, skulle Amerika befinna sig på en rulltrappa mot en konfrontation som skulle kunna leda direkt till krig.
Och om det blev krig, skulle det innebära slutet på GOP-drömmar om att vinna tre dussin platser i representanthuset och ett halvdussin i senaten.
Harry Reid är säkert medveten om att en amerikansk sammandrabbning med Iran, med honom vid presidentens sida, skulle kunna säkra hans återval. Förra veckan visslade Reid, medelst muntlig omröstning, ett lagförslag genom senaten för att placera oss på den rulltrappan.
Senat-lagförslag 2799 skulle straffa varje företag som exporterar bensin till Iran. Även om de simmar i olja, så har Iran en begränsad raffineringskapacitet och måste importera 40 procent av bränslet som driver deras bilar och lastbilar och värmer deras hem.
Och att skära av ett lands olja eller gas är en beprövad stig ledande till krig.
År 1941 frös USA Japans tillgångar, förnekande henne medlen som krävdes för att betala den amerikanska olja som hon var beroende av, vilket tvingade Tokyo att antingen retirera från sitt imperium eller bemäktiga sig den enda oljan inom räckhåll, i Nederländska Ostindien.
Den enda styrkan som var kapabel att ingripa mot en japansk attack in i Ostindien? Den amerikanska stillahavsflottan vid Pearl Harbor.
Egyptens Gamal Abdel Nasser hotade 1967 att stänga Tiransundet mellan Röda havet och Akabaviken för fartyg som var på väg mot den israeliska hamnstaden Eilat. Det skulle ha skurit av 95 procent av Israels olja.
Israels svar: ett föregripande krig som förstörde Egyptens flygvapen och satte israeliska trupper vid Sharm el-Sheikh, vid Tiransundet.
Försökte Reid och hans kolleger stärka Obamas förhandlingsposition?
Sanningen är den motsatta. Senaten försöker tvinga fram ett utspel från Obama, stänga in honom, begränsa hans handlingsfrihet, genom att få honom att införa sanktioner som skulle skära av förhandlingsspåret och sätta oss på en kurs mot krig – ett krig för att neka Iran vapen som de amerikanska underrättelsekretsarna i december 2007 sade att Iran upphörde att försöka skaffa sig år 2003.
Låter det bekant?
Den republikanske ledaren Mitch McConnell har klargjort att senaten tar kontroll över Iran-portföljen. ”Om Obama-administrationen inte vill agera mot den här regimen, måste kongressen göra det.”
Amerikanska intressen borde, kan man tycka, föreskriva ett stöd för de element i Iran som vill bli av med regimen och återfå kontakt med västvärlden. Men om det är vårt mål framstår senat-lagförslaget, tillsammans med en representanthus-version som gick igenom med 412 mot 12, som nästan diaboliskt perverst.
För en bensin-avskärning skulle slå hårt mot Irans medelklass. Revolutionsgardet och Basij-milisen på sina motorcyklar skulle få allt de behöver. Alltså motsätter sig ledarna för den gröna rörelsen, som har satt sig upp mot Mahmoud Ahmadinejad och ayatollan, sanktioner som åsamkar lidande hos deras eget folk.
Att skära av Irans bensintillförsel skulle orsaka många dödsfall. Och familjerna till de sjuka, de gamla, de svaga, och kvinnorna och barnen som dör, kommer sannolikt inte att känna tacksamhet gentemot de som dödade dem.
Och trots hysterin om Irans nära förestående test av en bomb, har USA:s underrättelsekretsar fortfarande inte ändrat sin slutsats att Teheran inte försöker skaffa en bomb.
Det låganrikade uranet vid Natanz, tilläckligt för en test, har varken blivit förflyttat eller anrikat till vapennivå. Ahmadinejad erbjöd denna vecka att anta västs uppgörelse och göra en bytesaffär med det mot bränsle för deras reaktor. Irans kända nukleära anläggningar befinner sig under FN-övervakning. Antalet centrifuger som är verksamma vid Natanz har fallit under 4.000. Det spekuleras över om de havererar eller har blivit saboterade.
Och om Iran är fast beslutet att skaffa en bomb, varför har underrättelsechefen Dennis Blair inte reviderat slutsatsen från 2007 och gett oss de konkreta bevisen?
Amerikanska antirobotfartyg är på väg in i viken. Antirobotbatterier placeras ut på den arabiska kusten. General David Petraeus varnade dock i går för att en räd mot Iran skulle kunna piska upp nationalistiska känslor till stöd för regimen.
Icke desto mindre har krigstrummorna återigen börjat ljuda.
Daniel Pipes uppmanar i en National Review Online-text som publicerades i Jerusalem Post – ”How to Save the Obama Presidency: Bomb Iran” – Obama att göra en ”dramatisk gest för att ändra den allmänna uppfattningen om honom som en lättviktig, mumlande ideolog” genom att beordra den amerikanska militären att anfalla Irans nukleära anläggningar.
Citerande sex opinionsundersökningar, säger Pipes att amerikanerna stödjer ett angrepp i dag och att de ”sannolikt samlas kring flaggan” när bomberna faller.
Kommer Obama att cyniskt ge efter för frestelsen, spela ut krigskortet och få ”de konservativa att svimma”, som Pipes uttrycker det, för att rädda sig själv och sitt parti? Vi får se.
______________________________________________________
Översatt från engelska av Skåneländaren.
Originaltexten skrevs av Patrick J. Buchanan, den återfinns här:
http://www.humanevents.com/article.php?id=35508
Normalt sett publiceras inga kommentarer på denna webbplats, men det går bra att kontakta Skåneländaren via kommentar-funktionen.
Översatt från engelska av Skåneländaren.
Originaltexten skrevs av Patrick J. Buchanan, den återfinns här:
http://www.humanevents.com/article.php?id=35508
Normalt sett publiceras inga kommentarer på denna webbplats, men det går bra att kontakta Skåneländaren via kommentar-funktionen.
Etiketter: Pat Buchanan
upplagd av Skåneländaren
11:42
0 kommentarer
